Aftonbladet – 18 september 1837, sida 3

ande icke utsätta hans namn såsom ansvarig, wilket vi också efterkommo, och hvilket, såsom nan ännu torde minvas, gaf Minerva anledning att råga, hvarföre man icke i någon enda tidning cunde få det nöjet att se namnet på den svaande parten. Var då icke denne person den verkligt ansvarige? Vi anhålle, att Allehanda äcktes svara på denna omständighet, så vida icke förnekelsen skall anses mindre krafug, men vi vilje imedlertid icke begå den indiskretionen, att nu nämna det ifrågavarande namnet, som man tyckts vara så angelägen att icke få publiceradt. Vi upprepa ännu en gång, att vi äro långt ifrån att klandra Allehandas afsigt att revyera de författningar, som röra detta ämne. Vi förstå ej ens, huru det är möjlgt att Allebanda kan ständigt så misstaga sig om vår mening, om ej detta skulle komma af dess bekanta fruktan att blifva uppäten af Aftonbladet; en skrackbild hvilken Minerva icke forsummar att framhålla för Allehandas lättrörliga fantasi, i samma afsigt, som man stundom söker med Busen skrämma barn att vara beskedliga? Tvärtom finne vi på det högsta berömvärdt, att Allehanda vill behandla frågan om tilkomsten och behörigheten af det nära oinskränkta godtycke, polismyndigheten i vissa städer, enligt gällande författningar, äger öfver utlänska resande. Detta innefattar just hvad vi i Lördags framställde såsom en väsendtlig punkt vid den tilltänkta revyen. En annan fråga är det, huruvida, såsom Allehanda påstår, någonting här kan gå mera på sak, än hvad som rörer just den saken, som gifvit anledning till denna diskussion, d. v. s. en undersökning derom, huruvida det varit några giltiga skäl eller blott ett godtycke, som gifvit anledning till Scheerers förvisning. I förra fallet har Scheerer naturligtvis förtjent sitt öde, och det bör då icke vara någon svårighet att framlägga verkliga orsaken; i det sednare åter miste det naturligtvis vara lika mycket dea oberoende pressens sak att söka framhålla naturen af vederbörandes handlingssätt, som det är vederbörandes intresse, och de goda tdningarnas — att få allmänheten att tro på svepskäl, sedan hela saken ickemera kunde passera i tysthet. Hvilketdera af dessa båda intressen gynnas nu i sjelfva verket mest af Dagligt Allehanda? Sjelf framställer detta blad först såsom en erhållen uppgft, att Scherers pass icke skulle varit alldeles i orduing eller ock Regeringens tillåtelse saknats till hans vistande härstädes, och lemnar I dessa uppgifter alldeles utan all anmärkning, såsom toge Allehanda för afgjordt, att en sådan tillåtelse vore nödvändig. Då vi derefter, såsom vi våga tro, temligen påtagligt visade det orimliga och nästan löjliga 1 detta töregifvande om passet, kal-: lar Allebanda i dag, i stället att det ringaste inlåta sig i amnet, våra reflexioner för skummande fraser, medan det tillägger en annan del af vår artikel en falsk mening genom en diktad citation. Detta kunne vi knappt anse för fullkomligt ärligt. Dessutom kommer Dagl. A:s Red. med en annan version, i likhet med hvad i Lördags framkastades i Minerva, nemligen att Hr de Scherburg och en hans foljeslagare, som uppgafs vara hans betjent, temligen öppet fört elt språk, som, ehuru i annan riktmning, varit för Svenska folket nåra nog lika förolämpande, som den bekante Ryske Spåmannens, hvilken derfore råkade få stryk.? Ingen vet bättre an vi, att Allehandas MNRedaktör alldeles icke vid dessa framställmngar haft någon arriere pensÅe eller önskan att gå vederbörande tillbanda, utan vi göra bemälte Redaktör den rättvisan att tro, det endast en liten rankyn mot oss och den ofvanbemälta frukten för uppätningen, gifvit anledning dertill. Men vi frå ga Allehanda sjelf kunna vederbörande önska någonting högre, än att allmänheten må tro hvilkendera som helst af de förutvämnda uppgifterna, hvilkas uppenbara osannolikhet Allehanda alldeles icke bryr sig om att framhålla? Deras olikhet inbördes ger lika mycket anledning att misstro båda, som den omständigheten, att man kan föregifva om hvem som helst, att han hållit oanständigt tal. Men om det sednare verkligen skett, så borde det icke vara svårt alt få reda på hvad talet innehållit. Hvad menas t. ex. med den mo:satta riktningen mot den Finska spåmannens? Och i alla fall blef ju Finnen alls icke forvist af Svenska autoriteterna. Allt detta äro omständigheter, sem Dagligt Allehanda skulle tjena det allmänna med att upplysa. —————— — Med nosten sistl. gårdag ankom till Redaktionen