Aftonbladet – 18 september 1837, sida 3

likan, efter hvars slut den heliga lampan anändes. Hasslingers förträffliga messa sjöngs af Songl. Teaterns kör, och bidrog icke litet att örhöja ceremoniens effekt, en ceremoni, hvars ike förmodligen icke inträffar inom flera geneationer, emedan en ny katolsk kyrkas invigniog Stockholm förutsätter tilldragelser, som icke igga inom sannolikhetens gräns. Kyrkan är, som vi förut nämnt, belägen på Norra Smedjegatan (en blygsam och anspråksös plats för en kyrka), och tillräcklig att rymma omkring 5 a 600 personer. Dess byggnad börjades förlidet år, och är, med undantag af några inre prydnader, i det närmaste fullbordad. Dess stil är enkel, men värdig, och bar ett uttryck af treflighet och ljus, som ersätter det stora och imponerande. I väggarne äro nischer, försedda med bilder i kroppsstorlek af Fralsaren och några af Apostlarne, modellerade af Hr Samuelsson, och, om vi ej bedraga oss, afgjutvingar af halfva antalet af de former, nämnde konstnär, på H. M. Konungens bekostnad, lärer skola förfärdiga för Trondhiems domkyrka. En af nischerne var ännu tom. Orgelverket har också endast ännu tvenne stämmor färdiga, och dess läktares dekorerande är knappt börja. Hvad man skulle kunna anmärka mot det på densamma uppsatta profstycket, måladt i grått på guldbotten, är, att detta slags ornament icke väl passar för det hela af kyrkans arkitektoniska stil, hvilken alldeles icke är Göthisk. Hade ingången förlagts midt under Orgel-läktaren, hade mera beqvämlighet vunnits, äfvensom man derigenom kunnat få ännu en uppgång dit, hvilken tyckes ej hafva varit obeböflig, då den enda nuvarande uppgången är en trång spiraltrappa. För att begagna det knappa utrymmet, har man på ömse sidor om altaret anlagt sakristian samt en tribun för Kongl. Familjen; men härigenom har den olägenhet uppkommit, att altaret bhfvit alltför mörkt. Dess tafla ar en skänk af en dilettant, en Sachsisk grefvinna, hvars namn är oss obekant. Arbetet får ej bedömas annat än under synpunkten af den kristliga fromheten och välgörenheten, ty som konststycke har det intet högt värde, och de förbättringar, en inhemsk artist dervid gjort, hafva ej förmått afhjelpa bristerna. De ötriga altardekorationerna, monstransep, lampan och de presterliga skruderna, voro lika rika som smakfulla. Det techniska i sjelfva byggnadsarbetet är utfördt med en icke vanlig nygghet! och sohditet, af Hr Hallström, en byggmästare från landsorten, som här i staden vunnit mycket förtroende och äfven rättvisat det. Mm ——————r —