Aftonbladet – 18 september 1837, sida 3

— ! Drotningskärs ka: antänsinrättning utanför Carls .rona har åter blifvit iordningsatt och öppnad, ned rättighet för sjöfarande att välja mellan len och karantänsinrättningarna vid Känsö eller Hasselöflate. Katolska Kyrkans invigning. Den egentliga ceremonien harvid, med vig vattens begjutningen, procesion inom och utom helgedomen 0. s. V-.; försiggick sistledne Lör: dag om morgonen, endast i församlingens närvaro. Gudstjensten deremot, hvari äfven andra, än församlingens ledamöter deltogo, börjades kl. 2, 12 f. midd. Församlingens pastor, Herr Studach, böll härvid en predikan på Sven ska, hvari han framställde en historik at församlingens öden under de sednare tiderna. Utan att ingå i någon skildring af katolicismins upphörande som statsreligion i Sverige, vidtog hans öfversigt med de tider, då hon, från att vara den allena herskande, blef en tolererad sekt. Denna period vidtager vid medlet af 17:de seklet, då främmande makters sändebud i sina hus underhöllo enskilda kapeller; och då tre sådana funnos, som med hvarandra täflade om att förskaffa sin nation ett större anseende, äfven i religiös väg, räknade katolska kyrkan sin egentliga blomstring, så vidt en sådan kan sägas hafva funnits efter dess fall, Anmärkningsvärdt nog är, att med den fria religions-öfning, som Gustaf IIf:s tolerans år 1784 beviljade den påfliga trosbekännelsen, inträffade för henne en ny period af förfall. De främmande ministrarne ansågo sig nemligen nu mera icke äga förbindelse att sörja för kyrkans behot, utan öfverlemnade sådant åt forsamlingen sjelf, hvaraf de hädanefter endast voro ledamöter Bland dessa funnos då visserligen åtskillige förmögne och välmående; men antalet af så qvalicifierade personer bar sedan den tiden betydligt aftagit, emedan deras efterkommande öfvergatt till den protestantiska kyrkan, och den katolska har på sådant sätt endast blifvit rik på fattiga. vå Pastor Studach år 1833 efter Abbe Gridaines död utnämndes till apostolisk vikarie — ett embete, som Herr St., efter hvad vi hört sägas, bestrider endast af nit för läran, utan lön eller arfvode — blef han betänkt på utforandet af den redan 50 år gamla planen, att, i stället för den sal på Stads huset församlingen dittills begagnat för sin gudstjenst, bygga ett eget kapell. Denna tanka var redan djerf, då alla medel dertill saknades; men i förtröstan på det beskydd, en god sak alltid kan vänta af Den, som hägnar alla sådana, vågade han likväl, med de tillgångar som funnos, inköpa tomten, på Norra 3medjegatan, och sedan skrida till verkets utförande. Detta kunde icke ske annorlunda, än genom bidrag, och sådana hafva äfven influtit, både från inhemska och utländska trosförvandter, bland hvilka förstnämnda församlingen räknar, H. M. Drottningen och H.K. H. KronPrinsessan. Men äfven många personer härstädes utom församlingen hafva lemnat bidrag, ett drag i vår mational-karakter, som visar icke allenast att välgörenhet är hos henne ett slags instinkt, utan äfven huru intoleransen är en för henne alldeles obekant känsla, en iakttagelse, som man önskar, att de behagade erinra sig, hvilka, nationen och tidehvarfvet till trots, gerna skulle vilja både teoretiskt och praktiskt införa ett system af ofördragsamhet och hyperprotestantism, hvilket, af hvem det än kan våanta sig erkännande, åtminstone ej kan vänta det af svenska folket. — Räkningarne öfver kost naderna voro ännu ej fulländade, emedan sjelf: va kyrkan ännu ej är det; men hvad Fr St. i allmänhet kunde säga, var, att de inlandska bi dragen icke utgjort fullt en tredjedel af kostnads-beloppet, och de utländska fyllt återstoden. Efter hvad vi serskildt hört berättas, läIra dessa sistnämnda isynnerhet rikligast hafva linflutit från Bäjern, hvars konung ej allenast med ädelmodig frikostighet understödt företaget, utan hvarest äfven folk af alla klasser röjt samma nit derför och mången tjensteflicka sålt sin ring för att lemna en skärf till uppbyggande af Guds hus i det aflägsna främmande landet. Mången gång under byggnaden har det sett ut, som om den, af brist på medel, skulle nödgas afstanna; men det har blott sett så ut, ty hjel(pen har alltid kommit i rättan tid. H. M. Droltningen och H. K. H. KronPrinsessan hafva ståt fadder åt den nyfödda kyrkan, som, till åminnelse af detta Höga fadderskap, blifvit uppkal lad efter den heliga Eugeniz, på hvars döds dag — hon afied för mer än 1000 sedan — Lawslhan nn invigdec