Aftonbladet – 15 september 1837, sida 2

Kongl. Svenska Tyskhärdarne, hvarest rättigheten att smida varit inskränkt t. ex. till 350 skeppund, men rättigheten för smederna att, under en lam arbetsdrift, förbränna kol och jern varit alldeles oinskränkt. — Eller är det kanske omöjligt för brefskrifvaren att inse, hurusom höga kolpriser föra med sig en bättre hushållning med sjelfva kolen, lika säkert som förbättrade arbetsmetoder, fullkomhgare blåsverk sanit bättre ordning i allmänhet och ett klokare aflöningssätt för smederna, än det hittills vanliga vid våra jernbruk, först då skola blifva allmännare införda, när smidcesrätten å härdarne en gång varder fri och 0 nskränkt, emedan uppenbart är, att endast och allenast genotn ett klokt begagnande af de frigjorde bärdarne de kostnader kunna blifva ersatte, som ifrån de behöfliga förändringarne vid yrkets bedrifvande äro oskiljaktige. Uppjagade kolpriser finnas visserligen nu och hafva just företrädesvis funnits under hittills gällande förbudsoch kontroll-system, hvilket nogsamt synes deraf, att samma läst kel, som nu i ena orten gäller 5,6 äå 7 R:dr, fås på aadra ställen för ? R:dr 24 sk. å 2 R:dr r:gs. — Men genom införandet af en allmän större frihet uti jerntillverkningen, och deraf följande friare kofhandel så inom som utom bergslag, skulle kolpriserne i det hela endast någorkanda jemna sig; så har det i sjelfva verket redan skett med tackjernspriserne, just i omedelbar följd af den, förmedelst Kongl. Förordningen af den 1 Maj 1825, ändtligen frigjorda tackjernshandelb. Sålunda skul!e ock allmogen i de orter, hbyarest vanpris på kolen na existerar, kunna af regeringen förhjelpas till erhållande af åtminstone någon skälig valuta för sin hittills ofta nog värdelösa egendem, skogen. På samma gång fingo kruksegarne sig öppet lemnadt, att genom: utöfvingen af sin handtering vid heMria härdar tillvinna sig, sjelfva, icke allasnast framtida frikallslse från de mest orimliga af alla slags böter (de för öfvsrsmide) med thy åtföljande chikaner och kontroller, utan äfven väsendtligt ökade fördelar af näringen, som då komme att drifvas mera efter konjunkturen än efter privilegaerne, och hvarigenom bruken såmedelst försäkrades om ett högre, mera konstant, värdes Dock ejj nog härmed. ÄÅAfvön bergslagernes :ifrån äldsta tider, i motsats till stångjernssmidet, -fullkoreligt fria taekserostillverkning sket dä först kunna löna bergsmännens möda oc nedlagde dryga kostnader, när en gång rä!tvisan, billigheten och fäderneslandets väl förmå att göra sig så pass gällande, att det jåtminstore, I enlighet med Bergskollegii förslag, tillåtes de härdägare, som ; för behofvet j 3 kunna disponera nödig skogstillgång, av heJa året om, och efter Isvad method som helst, smida stångjern lika fritt, som det hittills varit och är bergsmännen tillåtet ati blåsa tackjern till hvad: mängd som helst, just för behofvet vid brukens smide. vilket oek synes vara desto billigare, som kändt är, att tackjernsts export ur landet är helt och bållet förbjuden. På fullt allvar tror säkevt Icke ens Minerva, eller dess brefskrifvare, sig kunna inbilla Svensta allmänheten, att det med rättvisa, billighet och fådetneslandets väl är öfverensstämmande, att ännu längre fortfara med det vanliga systemet, att dels tvinga, dels ock på hvarjebanda sätt uppmuntra bergsklagerne att till obegränsadt belopp blåsa tackjern, men fortfarande hålla stångfernstillverkningen hårdb begränsad till en viss siffra på kvarje härd. Det måste väl medgifvas, att detta system våldsamt ingriper i I sjelfva eganderätten, utan att gagna tll annst, än att en och annan tackjernsköpande bruksägare ännu i ett eller annag åv torde kunna sofva sig. till den vinst på några 100 skåppund stårsgjernssmide, som hitills varit en följd af nedtryckta kol-: och taekjernspriser, men som mångdubblad skulle, tillfalla dem och det aHmänna genom ökad arbetskraft ogh förbättrade methoder vid sjelfea bandteringers fabriksmessiga utöfning. Om nu imedlertid ferKållaatlet hittills i sjelfva verket varit sådant, att stångjernssmidet på mån32 stäl.en drifvits i stor del på bergsmannanäringens och den skogägande allmogens bekostnad; så synes det vara lärt förklarligt, hvårföre ån del bruksidkare, antingen af inrotad fördom eller beräkning vå fortfarandet af detta herosn