som hädanefter (?) de små bruken skola lida af de större, för att dermed bemantla den pariska fruktan för all fri täflan i näringsväg, hvaraf de sjelfve lära blifvit betagne vid åsynen af den industriela kraft, som äfven inom Svenska jernhandteringen visat tecken till lif, och som sjelf allena utgör den så mycket fruktade förtryckace, hvarför skråväsendets förfäktare rädas. Att qvaliteten hos Svenska jernet skulle Psjunka (2 eller försämras, derföre att qvantiteten uppdrifves, är en sats, lika enfaldig, som den i sig sjelf är grundfalsk — eller hvad tycker väl brefskrifvaren om bergsmännens smide? En uppdrifven qvantitet måtte åtminstone 1Cke kunna vara orsaken till tillverkningens sjunkande? i qvalitet, på ställen der 30 till 100 skeppund utsmidas på hela året! — Till vederläggning af brefskrifvarens sats behöfver man endast åberopa sunda förnuftet — eller, för att göra saken för brefskrifvaren påtaglig, exemplet af de Engelska manufakturerne, som kanske äro till qvantiteten någorlunda uppdrifna; den Engelska jernoch ståltillverkningen , äfvensom förhållandet vid de 30 enligt privilegierne redan helfria stångjernshärdar, som vid en del bruk här 1 landet finnas tillåtne. Föröfrigt anse vi oss böra erinra derom, att enligt hvad vi kunnat erfara, det enligt BergsKollegii förslag till smidesstadga icke så mycket varit fråga om smides-qvantuetens upp: drifvande, som snarare om smides-rätiens framtida ordnanae på ett sådant sätt att tillverkningens industriclla bedrifvande blir möjligt, åtminstone på de ställen der nödig skogstillgång för ändamålet finnes. Det egentliga syftemålet, som förmedelst Bergs kollegii förslag om helfrihet vid härdarne kan och skall vinnas, förr eller sednare, äfven här i landet, är derföre intet annat, än den vigtiga förändringen, att Kongl. Maj:t och Bergs-kollegium en gång för alla måtte inskränka sig till att endast privilegiera werkstäder, men deremot alldeles upphöra med att föreskrifva dem, som hafva nödig skogstillgång för sina verkstäders drifvande, huru många skeppund stångjern de det ena eller andra året skola få till verka (2) vid plikt af jernets halfva värde (före 1831 Zela värdet) om något utöfver den Destämda ziffran tillverkas och afyttras (!). På regeringen skulle det likväl äfven efter Bergs-kollegii förslag, alltid ankomma att, efter skogstillgången i hvarje ort, bevilja nya verks anläggande eller sådant afslå. Hvar och en, som något djupare kan se in uti sakerne och allmänna haudelsförhållanden, vet redan alittörväl, att tillverkningsmängden, i det hela, här såsom allestädes, måste komma att rätta sig efter olika kenjunkturer. Det är fara värdt, att Sveriges jernbandel på utrikes orter måste aftaga eller tillintetgöras, derest icke regeringen snart genom en ändamålsenlig författning öppnar tillfälle för Sveuvske bruksidkare till handteringens mera fabriksmessiga bedrifvande. Endast detta kan bidraga till det ändamål, som måste sökas att nedsätta produktions-kostnaden på de ställen, der sådant lämpligen ske kan, samt att genom förbättrade methoder och en mera vårdad tillvyerkning förhöja de serskilda jernfabrikaternes handelsvärde mom de orter el!er vid de verk, hvarest rudimateriernes och särdeles jernmalmens stora företräde längesedan skolat sådant föranleda, derest icke det gällande privilegieoch monopoliesystemet alldeles utes.ängt täflan i tillverkningen. Den status quo, hvaraf de svenska näringarna så lange lidit, var det åtminstone Ekonomiutskottets samt Rikets Ständers vid sista riksdagen allvarliga afsigt att inom jernbandteringen få häfven, ehuru verkställigheten tills dato kununat inskränkas till den ännu under riksdagens lopp ntfärdade förordningen om tackjernshandelns frihet. Men denna i sig sjelf välgörande åtgärd lärer väl Bergs-kollegium, som föreslagit smides-friheten, lika med hvarje tänkande klok man, säkerligen hafva funnit utgöra endast en half-mesyr, åtminstone så länge och intill dess det äfven tillåtes stångjernstillverkare, som äga nödig skogstillgång, att efter konjunkturens foranledande till stångjern förädla det samma tackjern, som de bhfvit berättigade att fritt och obehindrdt uppköpa, och som de vid sina tillåtne verkstäder kunna under årets lopp medhinna att nedsmälta och förarbeta. NRA RARE