mu —— —Z — ? 2 20 6 8 Det har råkat smaka våra motståndare, godtyckets vänner, ganska illa att en utlänning icke kunde begripa, huruledes det går till att lagligen beröfva en Svensk man en medborglig rättighet, utan att makten, som fråntager honom densamma, ens förunnar honom att få lära känna den handling, hvarigeoom han gjort sig skyldig. (Läsaren torde erinra sig hvad härom förekom i denna tidning för sistl. Måndag.) Svenska Minerva har derföre benäget upplyst allmänheten, att indragningen är laglig i så måtto som Indragningsmakten blifvit af Konung och Ständer gemensamt, !om än med åsidosättande af några formaliteter, Peslutad. Vi nödgas verkligen erkänna, att det kloka hufvudet på Minerva denna gång äfven träffat hufvudet på spiken, i så måtto, som all makt och allt godtycke af godtyckets vänner kan kallas legalt, blott et har lagliga former för sig. Det är endast skada att Minerva belt och hållet vill förblanda den formella legaliteten af sjelfva indragningsmaktens tillvaro med denna makts rättsenlighet inför sunda förnuftet eller enligt de vanliga begreppen om laglig procedur. Detta vittnar ganska litet om skarpsinnighet och urskillning. Minerva har för öfrigt visat mycken nyfiken-het att få veta hvem den omtalte utfänningen kunde vara, och yttrat den förmodan att det måste varit en af de här vistande Schweitzarne, hvarom en fråga förekommit i Aftoabladst. Anledningen till denna tro bygges på den negativa argumentationen, att det ej kunde varit en Tysk, som uttrykt sig så; emedan Tyskland har censur, ej en Engelsman, emedan England har parlamentet och sin polisrätt, ej en Fransman, emedan Fransmännen hafva Septemberlagarna o. s. v. Ehuru vane Minervas läsare äro att pluggas, så var dock pluggen denna gång alltför stark. Minerva har icke ihågkommit, att af alla de ofvyananförda inrättningarna i andra länder innefatt:r endast censuren en repressiv makt eller den att i förväg lägga hinder för utgifvande af skrifter, och att oaktadt censuren visserligen är det hårdaste band af alla på yttrande rätten, emedan det qväfver densamma i födselti, så får man derigenom åtminstone veta hvad som utstrykes. Lyckligtvis tro vi oss kunna lemna Minerva det betyget, att hon sjelf icke tror på sina sofismer. Mem det kan ibland vara roligt att försöka meta på bara kroken. Vi beklaga slutligen, att vi för ögoublicket icke finne oss hugade upplysa Minerva om den ifrågavarande utlänningens namn. Så långt kunne vi likväl gå, att nämna att det icke var någon al d : samma blad emtalte resande Schweitzarne, at hvilka ingen besökt Redaktionens byrå; huruvida icke händelsevis någon af dem under sit vistande härstädes någongång kunnat råka at passera förbi Aftonbladstryckeriet vid Lilla Nygatan, kunna vi ej upplysa; hvilket vi ansett os: böra tillägga för den händelsen, att vederbörande deraf kunna draga någon fördel. Tänk om den besagde utlänningen varit ert Grek!