Aftonbladet – 14 september 1837, sida 3

men, ehuru man man här påstår, att qvinnorna bära dolkar vid sina strumpeband, så har jag likväl sluppit undan med ett par obetydliga bett och några oskadliga märken af mnag!arna. Med ett ord, denna värdsbuspigan kunde, vid min heder bli krönt till rosenflicka i Mejorada.? Glaset, som Francesco höll mellan sina fingrar, började darra. Han utsträckte sin hand till nästa bord, och tog en knif, hvars spets han noga undersökte. Har du något bevis på hvad du säger? frågade den andre officeren med ett uttryck af tvifvelsmål. Ett bevis! mumlade Frassesco mellan tänderna. Officeren vände ögonen åt Spanioren, och tvekade något litet, då han såg detta bleka ansigte med gnistrande ögon och skälfvande läppar. se här! sade han slutligen, och framtog en artificiel hvit törnros, till hälften gömd under hans hederslegronsband. Vid dessa ord störtade Fransesco med ett enda språng öfver det rum, som skiljde honom från de båda officerarnes bord, och ställde sig hotande framför oflicern. Denna ros tillhör mig! ropade ban med hemsk röst. Hvem är då du, som talar på det sättet: Hvem jag är! jag är Inezillas fästman ! Aba! jag förstår, återtog Fransmannen och I försökte småle. Vi ha här två, väl slipade, sablar och månan skall tjena oss till vittne. Ar du färdig ? Nej, svarade Spanioren med bitterhet; om lyckan gynnade dig, skulle Inezilla fortfara att vara din älskarinna, och jag skulle två gånger bli ditt offer. Nej, partiet är icke lika, min officer ! Vid dessa ord fattade Fransesco sin rival vid strupen, och gaf honom tvenne knifstyng, utan att dess kamrat fick tid att hindra det. Den unge Spanioren betraktade sitt offer med vild I slädje, och vände sig derefter mot den andre Fransmanuen , som riktade sin pisiol emot hoInom, sägande med ett bittert löje: skjut mig för pannan! du skall dermed göra mig en tjenst! (Forts. följer.) Fn