Aftonbladet – 14 september 1837, sida 3

a långt hon kunde, och han hade redan förvunnit, då hon ännu stod qvar, viftande med len heiiga Cecilias ros. IL. Saragossas belägring var slutad. Innevånarne ade försvarat sig med en beundransvärd ståndktighet. Isabellas af Castlien Spaniorer röjde j mera energi och hjeltemod. Oaktadt Fransnännens segrar i Valencia och Andalusien, hale likväl Spaniorerne bevisat, att en nation, eru till hälften besegrad, och hvars land öf versvämmas af en fiendtlig arme, hkväl, om hon vill försvara sig, är i stånd att föra ett detaljrig, som i längden kan bli vådligt för inkrakarne. Den tron, som Carl 1V med motstråf vighet afsagt sig, stod ieke länge fast under Ferlinand VIl.s fötter, och Josef Bonaparte hade, cke utan att kasta en förfärad blick omkring sig, satt på silt hufvud den törnbesådda kronan. De flesta i bergstrakterna spridda guerillas-band upploste sig för ögonblicket, för att af högsta juntan emottaga bestämdare och verksammare förhållningsordres, och de unge vyskapade soldaterne, som täflat i mod med de gamle kämparne vid Austerlitz, återvände hem, likväl med det fasta beslut att bryta den skenbara vapenhvilan vid första uppmaning de:till från centralstyrelsen i Sevilla. ) Bland de patrioter, som nu läto sina gevär ji hvila för några månader, för att i hemorten : emottaga en döende moders sista välsigne!se eller aftorka en tröstlös älskarinnas tårar, fanns ingen otål:gare än Francesco att hinna tillbaka till den lilla byn Mejorada. Vitne och deltagare i de förnämsta krigshändelser, som utmärkte franska armdens sista invasion, hade Fran-! cesco dervid ådagalagt lika mycket förstånd som mod, och medförde nu hem tvenne sår och en tapperhets-medalj, förvärfvad på slagfältet. Han kom den 2 Oktober 1808 till Al covendas. Ett dragon-regemente hade redan; en månad legat i garnison i denna lilla stad, och ehuru innevånane med ett fientligt dgal betraktade sina gäster, hade de likväl icke mot j dem tillåtit sig någon våldsamhet, emedan dej voro för svage att göra det med framgång. Det var sent, då Franzesco ankom till staden, och den posada, hvari tröttheten tvang honom att inträda, upptogs endast af tvenne dragon-oflicerare, som, med utsträckta ben, rökte sin pipa i all makhighet, och ej afbröto denna sysselsättning för annat än att stryka uvpp en ännu späd mustasch eller tömma ett glas spanskt vin. Guerilleron rynkade ögonbrynes,. då han blef varse den hatade uniformen. Han kastade på de båda Frausmännen en föraktfull blick, som skulle gjort heder åt en gammal Hidalgo fråpv Navarra eller Arragonien, och satte sig derefter i en vrå, väl insvept i sin kappa. DM ÖH AH. I I Den yngste officern lade sin pipa på bordet. Här äro vi då ändteligen, sade han, i detta Spanien, som våra universitetsdrömmar omgifvit med så mycken poesi. Jag tillstår för dig, att jag sett detta land genom Lesages s och Cervantess lysande målmngar, men att verkligheten mycket skingrat min illusion. Himmelen och qvinnorna äro de enda, som icke bedragil min väntan. Ja, inföll den andre småleende, men du glömmer att nämna att du icke funnit dem så medgö:liga som våra Fransyskor, Det är verkligen hårdt att, sedan man besegrat mer än en sträng dygd i Paris, bli slagen af en envis piga på ett spanskt värdshus . . 7? Gnerilleron blef härvid uppmärksam. Alldeles icke, återtog den furste interlokutören; fästningen har visst bide länge och väl försvarat sig, men hon har slutat med att kapitulera. Han återtog sin pipa, stoppade och tände henne, samt fortfor. Det är ett kapitel till i historien om mina eröfringar. Föreställ dig — härvid lade han I sabeln mellan sina ben — föreställ dig en ung I vacker bondflicka, med något brun hy, svarta hår, en mild stämma, 16 år, och dertill fader och modeilös. . Francesco hade härvid blifvit ganska blek. Våra kamrater fara fram som Vandaler äfven ! mot fruntimren. Sådant är likväl icke mitt syIstem. Det är bättre att turnera en position, än taga henne med storm, och i kärlek är Love lace min bjelte. Den lilla uvgen göt väl någr tårar och gjorde en och annan svårighet; Ia An Cuerillorna uppfyllde riket på alla håll, och