ord kyrkuindeluingean, som hotas. fankom i oss allt detta bortsopadt — biskopar utan peers1, embete — prostar utan stora egendomar till lönings-hemman — kyrkoherdar beroende afl. frivillighets-principen — verklig gudstjenst i stäl1 let för liturgiska formulärer — och hvad förlust skulle detta vara för nationen, för kristendomen, for en ren religion? Må således ingen låna örat åt skriket, eller må man få veta, hvad det rätteligen betyder., The Spectator, som anför denna passage, l jemte et par andra, ur den omtalta landsortstidningen, upplager derur äfven en jemförelse t, mellan prelaternas afloving i Frankrike och Eng-!land. tn fransk kardinal-erkebiskop (äfvensom erkebiskopen i Paris) har 25,000 Fr. 10900! Pund Sterling, erkebiskopen i Canuterburg 15,000, P. En annan fransk erkeliskop 15,000 Fr. 1, 600 P., erkebiskopen i York 10,000 P. Eu fransk biskop 10,000 Fr. — 400 P., en eu-, gelsk biskop 4500, men biskopen i Durham 7000 P. Vid denna jemförelse bör man andock märka, att de engelska prelaternes löner, som nu mera äro bestämda till dessa helopp, nyss!! förut varit vida högre, då deremot de franske . joke på ett hallt sekel njutit högre inkomster. I Ebvad än, enligt olika aåsigter af stateus idv, må sägas om Fraukrikes vinst af revolutionen, måste man dock tillstå, at i ett afseende är vinsten gfven och stor: riket är icke mera, : hvad Fngelsmännen kalla priest-ridden and priest-eaten (plågadt och uppätet af prester. ! Skalet till denna befrielse är lätt funnet: det är enda t en, om än icke exklusif, åtminstone her-, skand-, etablerad, indelt kyrka, som tillvällar, sig politisk makt och slår under sig oformliga; rikedomar. Så snart Frankrike hade förklarat, att en dyl:A kyrka ej mera fanns, och att dt; njutaudet at medborgerliga rättigheter och med-: borgerligt förtroende ej mera berodde på iune-, hafvarens rehgiösa trosbekännelse, då var älven tiden ute for en 7it kyrka. Under restauratioi nen arbetades på det gamlas återställande äfven. i den delen; och icke blott bigotteriet föranledde dessa bemödanden; man wvisste äfven, att: för. despotismen finnes svårligen något så säkert stöd, som en rik och herskande kyrka. Detria intygas ovederliggligan af historien, som älven lärer, att om en A folsk kyrka är derull tjenligast, hafva dock and:a vigon ging tällat med heune Haribland framstår den engelska hög -. kyrkan, som med förbittring strider för sina: timliga rikedomar och makt, men föga bekym-; rar sig om dogmer och kätteri. Hon vill vara oantastad och exklusit, i fråga om iukomster; men hon tol, att man icke tror med henue,. blot man öcr2ar till henue. Andra kyrkor, åtminstone vissa Zelater blaud dess tjenare, nöja. sig icke med det timliga, icke en; med att tro. sjellva, utan fasa och korsa sig för hvarje ytt rande, hvari de vädra kätteri. Då ropa Ur, på set vis: kyrkan är i fara För dem äro. dogmer och mysterier sheliga. ehuru dessa Iiare kalla si4 protestanter, eW namn, som bör: innefatta föossorelse från all auktoritet, all inföllibilnet, utom skrittens. Eu prof barpå hatva vi nyligen stt, så lysande som uagonsin intuleransen fore edt det. Våra fäders gamla beliga trv!, så låter det från en viss vrå i Skane, Hvad var det, som åberopades af BlotSven och Ketal Okristen och deras svsil bröder mot kristendomen, då den först predi kades här? Jo, våra fäders heliga tro. — Hvad var det, som en Back, en Galle m fl. invände mot Öustaf I:s innovationer och mouvemen ? Jo, våra fäders heliga tro7. Hvad är det, som kommer att at vissa personer skri kas ailt intill verldens ände, så snart verba mazistri antastas? Ju, våe fäders heliga GO hvilken kommer att skydda dogmer, likasom hon bibehåller fyra par oxar för den skåuvska plosen och spi vid våra domstolar. Hvarje menniska med förmåga och vilja att se sanningen, med upprikvg religiositet — hvil ken är li a oberoende af doymer, som himmne len at jorden — må lägza Frälsarens lära (så dan den ur hans egen mua ar antecknad al ev-uvgefistesua) bredvid atvkiliga compendia theolto ca och se til, h ru mycket er de sednares hram kav upspåras i den förta. besna enkla, hövs lära skall, vid en tfördomsfii forskning, betinn s vara just ex högtidig protest emot dogmoch eeremovnmivå endet, mol de spetstundiga tbevlogiska distnkuiouerna. I dyska ämna wi icke inlåta vo , ehuru angelägen derom man gör sig. Vi hafva någongång ywat oss om dogmer i allmän! : och ingalunda särskildt om dogmer d och myste.ier, sådana svenska kyrkan erkönt