Aftonbladet – 12 september 1837, sida 1

—-—-— —-O —X—A — — — —n n an2oJ-r-nn8? — — — — Å ——-ri. ro vande, hvilket vi tage oss friheten anmärka, emedan tiden i går icke tillät att göra någon framställning derom. Således är åter en medborgare utan tilltal, ransakning eller dom beröfvad en af de rättigheter, som vår Regeringsform på sin tid fastställde såsom hvarje Svensk mans oförytterliga tillhörighet. En oforvitlig man har derigenom tillika blifvit beröfvad en inkomst, som måhända till en icke obetydlig del bidrog till hans eget eller familjs uppehälle. Hvad är då orsaken till denna indragning? Det får man ej veta. Sådan är naturen af godtyckets makt. Hemlighet och mörker äro öf verallt dess sköld, likasom dess vagga. Vi önskade, att den som kan upptäcka, hvad som nu varit anledning till indragningen, i de sednare dagarnes blad, måtte tillkännagifva det för allmänheten. Svenska språket har snart icke mera uttryck nog varsamma för att icke exponera för indragning, och man vet numera knappast om man vågar tillåta sig att utan samma påföljd, med ett enda ljud, beklaga sig eller tillkännagifva sitt deltagande for den genom indragningen lidande. Skrif tre ord på en papperslapp, sade Richelieu, så skall jag sätta Er på Bastiljen. Vi kunna icke undgå att i sammanhang härmed nämna — en i sig sjelf obetydlig — omstän dighet, som har sammanhang härmed. En här vistande resande främling hade i ett enskildt ärende kommit upp i Redaktionens byrå, i detsamma som indragningen ägde rum. På fråga hvad en indragning ville säga, underrättades han derom; men det var omöjligt att få honom att tro en omständighet, nemligen att en person kunde beröfvas en medborgerlig rättighet, utan att ens förunnas få veta, hvad som utgjort förbrytelsen, emedan han hade hört Sverge omtalas såsom ett lagbundet samhälle. AS a