Aftonbladet – 8 september 1837, sida 1

m-——n?7?Vn2-— ——— — hvad sätt jag tänker hämnas. I närvarande stund ligger hos skattkammar-lorderne en ny ansökning af kolmätarne om ersättning, och finner jag att de hafva rättvisan på sin sida, så skall jag, så mycket i min makt stir, söka att skaffa dem rättvisa. (bravo) Jag hade med skäl väntat, att Sir Abraham Bradley Kings familj (detta hus står nemligen i mycken förrbindelse till OConnell såsom advokat) icke så ifrigt skulle hafva arbetat emot mitt val; men, då jag i dag är i det lynne, att jag gerna förlåter, och då vi alla äro vid så godt humör, så vilja vi icke bry oss derom. Jag kommer nu till baka till West och Hamilton. West gör gerna, såsom J veten, sina små spekulationer, och hade han blifvit vald, och hans parti kommit till styret, så hade han sökt en domareplats. Deraf blir nu tyvärr ingenting, och Hamilton — den stackars Hamilton, är dessutom af ödet bestämd, att vid alla tillfällen få stryk. (skratt) Men hvad jag isynnerhet har att beklaga mig öfver är, att begge desse hedgesmän sökte att gifva en religiös betydelse åt vår valstrid, under det de likvisst på samma gång, utan betänkande, använde de skändligaste medel, för att förskaffa sig segern. Vi voro lyckliga nog, att gripa en man på färsk gerning, som af deras ageater mottog 10 L i handpenningar ; han sitter nu i godt förvar i Newgate. Hafven J icke hört talas om den vagn, som körde upp och ned i North-Kingstreet, och i hvilken satt en man, som utdelade åt de af West och Hamilton mutade valmännen deras syndalön? Jag skulle icke tadla dem så mycket derför, blott de icke pratat så my ket om religion — om religionen, som borde vara ren och obesmittad. De hafva icke blott gjort sig skyldiga till mutning. utan ätven till den gröfsta mened ; genom mened och mutor hafva de understödt sitt lumpna kryperi. Således, Hrr West och Hamilfon, kallen er, så mycket J viljen, protestanter! men kristne ären J icke! Hvarföre räckte valet i fem dagar? Emedan Hamiltons agenter under denna tidk togo eden emot mutor af dem, som voterade för West, och Wests agenter af dem, som voterade för Hamilton. Är detta icke den grufligaste bespottelse af religionen, alt åkalla Guds namn på det skändligaste sätt — att djerft öfverträda Guds heliga bud? (hör) I sanning en religiös strid! Nej, det var er strid emellan liberala och illiberala grundsatser — en strid om den frågan, huruvida rättvisa ändtligen en gång skall vederfaras bland — en strid hvars lyckliga utgång drottningens vänner i Underhuset skulle trygga med fyra röster, drottningens fiender motarbeta med fyra röster. West och Hamilton skulle hafva röstat emot drottningen; Hutton och OConnell skola rösta för henne. (bifall) Det civiliserade Europas ögon äro fästade på oss, ehuru obetydliga vi än här synas; hvarje menniskovän har sin blick fästad på vår strid, under högtidlig förväntan; frihetens puls slår starkt, men säkert, för det gamla Irland. (stormande bifallsrop) I Londen sade man mig, att det vore förgafves för mig, att uppträda såsom kandidat för Dublin, emedan municipalitet genom fingerade röster gjort så många af sina kreatur till valmän; men se! jag har ändock blifvit vald, och hurra för de Iredlige, som slagit municipalitetsmännen och I deras svans till marken! Echo t af eder triumf iskall nå England, och tränga fram till det Skottska höglandets aflägsnaste dalar. Det skall blifva ikunnigt öfver hela riket, att det är Irlands beslut jatt tillkämpa sig friheten, och icke tåla någon faktion mera, samt att Irländarne äro Drottningens I vänner, Gud välsigne den lilla damen! (Höga bifallsrop.) Vi äro beredde att störta förrädarne och fienderne till hennes person och thron. De skulle blifva rebeller, om de blott hade mod dertill. Ha, dessa rebeller! (Hör! hör!) Jag står här inför eder såsom en radikal från hjesIsan till fotabjellet. Jag är van af korta parlaI menten, ty jag önskar mycket att en gång hvarje år få se edra glada anleten. (Hör!) Jag önI skar allmän rösträttighet, ty hvarföre skulle någon Irländare eller Britt vara beröfvad sitt votum? Hvad gör det till saken, att en betalar 10 L. i hyra för ett hus om året; kan der icke bo en lika så bra man i ett bus, sosa blott ger 5 L. i hyra? Det är ju mannen, och icke huset hvaruti lan bor, som voterar! I min tanka bör hos oss, lik:om i Amerika, hvar och en, som betalar skatt, vara berättigad att rösta