Aftonbladet – 8 september 1837, sida 1

nen Rn nn ÅR RR————— s2st—— —— —— -Xb— I OCONNELLS TAL TILL VALMÄNNEN I DUBLIN, EFTER VALET. i Trefallt hurrarop mina gossar, för Drottningen! (Döfvande hurrarop, så att OConnell ; först efter ett par minuters förlopp kunde fortsätta sitt tal.) J viljen säkert gerna veta, mima vänner! hvilka vi båda äro? (Skratt,) Skall jag säga eder det? Vi äro de utvalde parlamentsledamöterne för den goda staden Dublin. (Långvariga bifallsrop.) Ja mina vänner! detta är; sannerligen en stor och ärofull seger; det är en glädje att se sig så understödd af äkta och kristligt sinnade patrioter, att vi kunnat segra öfver, de tjufaktige, plundrande och monopoliserande fanatikerne. Här stå vi, min vän och jag, en, protestant och en katholik, kristliga vänner, mötande hvarandra såsem bröder, och, i trots af: alla ansträngningar af den elaka faktonen, såsam edra representanter (Stormande bifall.) Ve, ve öfver protestantismen, sådan som West och Hamilton ) bekänna sig till dem! Hafven J någosin hört talas om de Wesleyanske methodisterne, (Knot och sorl.) Nå väl! de lägga sig icke i politiken, åtminstone säga de så; men de bete sig på samma sätt, som den der mannen af deras fromma sekt. Denne mötte nemligen en gång en liten hund, som olyckligtvis morrade åt honom; min Lille käre hund — sade mer thodisten — jag vill för allt i verlden icke göra dig något ondt. Men huru betedde han sig väl sedan? Jo, så snart hunden var kommen ett litet stycke ifråm honom, började han ropa: af alla krafter: En galen hund! en galen hund !? och så stenade annat folk det stackars djuret. Så bära methodisterne sig åt; de försäkra, att de alldeles icke vilja blanda sig i på gonting, men stifta, under denna skenbara overksamhet, så mycket mera ondt. Men ännu en gång, mina vänner! jag önskar eder af hjertat lycka till den ärofulla seger, vi vunnit öfver drottningens och hennes regerings fiender. Vi hafva störtat förrädarne och de missoöjde, och understödt en regering, som högt förkunnar sin afsigt vara, att låta alla klasser i riket, utan afseende på olika trosbekännelse, vederfaras full rättvisa. Hamilton och West hafva sagt, att vi icke skola erhilla en sådan z (Här blef en gosse bland åhörarne I I I j j så enthusiastisk i sina bifallsrop, att OConnell, som för hans larm icke kunde fortsätta sitt tal, under skallande löje af åhörarne ropade: för all del stoppa litet hö i munnen på den der kalfven.) Med Guds hjelp äro vi satta i stånd, att befordra vår hulda drottnings afsigter, och hjelpa till att utrota fanatism, för tryek och tyranni. Det skall aldrig lyckas dem, som tala för att allt skall förblifva sådant som det är; men imedlertid vilja vi icke längre vara onda på dem; ty, hvad mig angår, så försä krar jag eder, att det icke finnes någonting, som nu är i stånd att förarga mig. (skratt) OConnell nämnde nu vid namn en mängd af Dublins invånare, af hvilka han väntat att blifva understödd vid valet, men som bedragit hans förhoppningar. Det gifves, yttrade han, bland annat, en klass menniskor, som borde hafva handlat annorlunda emot mig, nemligen kolmätarneFör några år sedan var en fråga fore i parlamentet, huruvida de skulle få er sättning för förlusten af vissa inkomster eller icke. Jag var den man, som förskaffade dem denna ersättning för deras lifstid. Likväl var en af dem, som har mig att tacka för en årlig inkomst af 50 P., vid valet utomordentligt verksam för mina motståndare. Hör nu på ) OConnells och Huttons medtäflare;