Aftonbladet – 7 september 1837, sida 2

icke föranstaltade om ett invexlingskontor pål stället. Detta är icke första gången, som man försport klagan öfver Wermlandssedlarna. — Har i Hufvudstaden har det merendels fallit sig svårt attj kunna använda dem vid utbetalningar, äfven i den mindre handeln; och sannolikt lärer förhål-j landet varit detsamma på flera andra orter, der de råkat:befinna sig utom sitt egentliga cirkulationsdistrikt. Några egentliga obehag hafva väll icke här kunnat uppstå af öfverflödet derpå, tyj trafiken och handelsrelatioperna med Wermland äro högst obetydliga för hufvudstaden, i jemförelse med förhållandet i Götheborg; ännu mindre behöfver det väl sättasi fråga, att någon verklig farhåga i afseende på Wermlandsbankens soliditet hos en eller annan varit orsaken till obenägenheten att emottaga dem. Men utsigten på den närmaste framtiden lofvar oss flera banker än den Wermländska; Stora Kopparbergs provincialbank har redan Jänge varit i gång, och innan kort blifva Östgötha, Smålands och Nerikes bankerna öppnade. Den Skånska banken är, såsom alla känna, till och med äldre än den Wermländska. När alla dessa banker komma i full verksamhet, är det att förutse, det deras sedlar, på sam-! ma sätt som nu äger :rum med de Skinska, Wermländska eller Stora Kopparbergs, skola blifva om hvarandra synliga i allmänna rörelsen. En fullständigt omfattande undersökning, dels ) öfver de vissa, dels öfver de möjliga följderna! häraf och de fördelar eller olägenheter, det måste : medföra för penningecirkulationen i allmänhet, vore utan tvifvel ett af de mest nyttiga företag. Ställningen i Nord America sedan början af detta år lemnar oss ett mer än tillräckligt bevis på det omätliga inflytande, som äfven på förhand mindre bemärkta brister i organisationen af ett lands kreditväsen kunna utöfva på det allmänna välståndet, i fall vi icke redan sjelfye hade rönt detta inflytande tillräckligt känbart uti de egna olyckor och trångmål, som varit en följd af våra lagstiftares obekantskap med grunderna till finanskunskapen, eller kanske rättare afden olyckliga fallenhet, som Kellgren så väl karakteriserade, då han sade, att det är två ting, meaniskorna hafva svårt att lära sig: att förstå det enkla och att ej förstå det obegripliga — en sats, som framför allt kan tillämpas på de flesta--finansförslag, hvilket bekräftas tillräkligt af de häftiga brytningar och reaktioner, som följt efter hvarandra, alltifrån det första oerhörda misstaget ur bankens hvalf 1809, till och med den s. k. strypningen vid 1817—18 årens riksdag: Men det finnes ännu ett annat skäl, hvarföre det är af vigt, att hvar och en, som nitälskar för bibehållandet af den allmänna och enskild vältrefnaden, hvilken icke kan existera utan ett väl ställdt penningeverk, bör så noga göra sig sjelf reda för sin opinion i dessa ämnen, att ett allmänt tänkesätt derom redan kan fiunas utbildadt, när frågan om en privatbanklag härnäst förekommer hos Ständerna. Detta skäl är, att ett icke så obetydligt antal personer finnes, som äro så föga benägne för hela den enskilda kreditens ? utveckling genom associationer, att de alldeles icke inlåta sigi detaljundersökningar om. det ena eller andra sättet för sådana föreningars inrättning, utan helt simpelt påstå, att aldeles inga privatbanker borde finnas. Det finnes också alltid en stor mängd, som, i nästan hvad sak som helst, genast äro fallne för att fördöma bruket för missbrukets skull och att sätta en eller annan tillfällig olägenhet i tillämpningen af ett system eller en idc på hela systemets eller ideåns räkning. åa h t å I Sådane personers röst är i vår tanka vådli gare, än man kanhända allmänt föreställer sig. Icke derföre att den betyder! något för . närvarande eller sålänge allting går sin jemna gång, men om i tidens längd en enda af privatbankerna skulle inställa sina betalningar, :så är det mer än sanvolikt, att detta skulle verka en rädsla äfven i afseende på de öfriga bankerna; att sedelinnehafvarne skulle på-en gång rusa hvar. och en till den bank, hvars förskrifningar de hade i sina händer, (hvilket alltid är förhållandet vid den paniska förskräckelse, som en financiel oordning uppväcker hos fordringsegare), samt att flere banker deraf skulle komma i en ganska stor tillfällig förlägenhet, utan att deras ställning derföre behöfde vara det minsta vådlig i det hela. Vid en sådan krisis frukta vi, att, mängden skulle handla mera efter passionens eller ögenblickets intryck, än efter mogna beräkningar eller vetaenchanlioa srumder ach derföra vara fördig