Aftonbladet – 7 september 1837, sida 2

att deras besparingar sammanskjutas till samfaäl-j da större fonder. Härigenom kunna ej blott stora summor göras fruktbara, utan: nya kapitaler skapas jemväl genom det förtroende, som sådane föreningar, om de äro väl ställda, alltid framför enskilde individer skola :åtvjutax för sina förbindelser. Hvad är det väl, som sförnämligast bidragit, att i de vidsträckta och glesare än något land i vår verldsdelbefolkade Förenta Staterna likasom genom trolleri framkalla arbeten, snart sagdt mera gigantiska, än dem, de mest befolkade och rikaste lander i Europa kunna framvisa? Hvad är det, som gjort Skottland, ett land, som till klimat och naturförmåner ganska litet eller intet står framför Sverge, till ett af det rikaste industriella länder i verlden? Visserligen först och främst af innevånarnes i dessa länder karakter och lynne, deras rastlösa verksamhetsbegär, spekulationsanda och denna vana vid ordning och precision i utförande, som är det utmärkande draget hos hela den Brittiska folkstammen. Men med allt detta hade de likväl icke på långt när stått på den punkt, der de nu befinna sig, utan de tillgångar, som krediten skapat genom enskilda bankföreningar. O-l aktadt den andel, som ett för långt drifvet bankväsende möjligen kan hafva i den nuvarande! Amerikanska krisen, hvilken vi för öfrigt visat (se några artiklar i detta blad för sistl. Maj månad) härleda sig i främsta rummet från helt andra orsaker, torde man således kunna betrakta ! privatbankerna såsom den största välgerning! bland alla de inrättningar för materiel förkofran, som den: allmänna andan derstädes frami kallat allt ifråns .dess uppkomst. Att draga alla. fördelarna af samma välgörande inrättningar måste isynnerhet blifva af vigt för vårt land, der: bristen på kapital utgör det hufvudsakligaste och svåraste hindret för allmän! förkofran; der nästan allsingen mavufakturindustri jemförelsevis; till landets behof ännu finnes, ! och der hela jordbruket, boskapsoch fårskötseln med säkerhet kan emottaga och återgifva afkastningen af ännu ett lika stort kapital, som dess närvarande värde, samt, när detta inträffar, äfven föda minst en dubbelt så stor befolkning som den närvarande. ;. Men det är klart, att vinsten häraf måste blifva så mycket större, on vi på samma gång begägnade erfarenheten af andra länders misstag ockderas följder, för att undvika de förra. Härtill fordras icke mer än erkännandet af en enda enkel sanning; men den: fordras det ock att erkänna oinskränkt och utan förbehåll; och denna sanning är, att mynt icke är eller kan vara annat än ett bytesmedel, hvilket i sig sjelft såsom vara bör och måste ega det bytesoch handelsvärde, hvarå det lyder. En klar slutföljd häraf är den, att papper aldrig varit, aldrig är ock aldrig kan blifva mynt, samt att hvarje lagstiftning, som tvångsvis ålägger någon att emottaga påpper såsom mynt, innefattar ett uppenbart våld på äganderätten. Det är också derföre, som ännu aldrig någon regerings eller representations försök att påtvinga folket detta oting, som man kallar pappersmynt, till fullt värde, utfallit annat än med pappersmyntets försämring, och som vi här före sista realisationen sågo kursen oupphörligt stiga, oaktadt alla då, lika väl som nu, visste, att knappast någon bank i verlden hade så stor metallisk valuta som vår i förhållande till sin sedelstock. Vi antaga således såsom en grundval för all rättsenlig banklagstiftning, att ingen bör vara förpligtad att emot sin vilja taga pappersmynt, d. v. s. sedlar, i betalning såsom mynt. Man behöfver icke frukta, att der en bank finnes, som vunnit förtroende, sedlarne icke skola i alla fall cirkulera lika lifligt i rörelsen. Tvertom kan man vara öfvertygad, att der de gå tillsammans med metaller; skola de för det mesta uttränga de sednare. Orsaken till detta förhållande visar sig vid närmare betraktande ganska enkel. Först och främst äro neml. sedlarne lättare och vigare att förvara, att sända med; posterna och så vidare; för det andra gifver en bank alltid ut sina lån i sedlar, som af dessa båda skäl framför det hårda myntet komma att -utgöra rörelsekapitalet. : Men samma fenomen,;:isom inträffar mellan en riksbanks sedlar och klingande mynt, äger äfven rum emellan provinsbankernas och riksbankens. Skälet är, dels att rörelsekapitalet i orten ökes ge nom .privatbankens utlåningar och denna tillökning utgår naturligtvis i privatbankens sedlar, emedan det är bankens intresse att hålla dem så mvucket cam möikot i rörelse för att