Aftonbladet – 5 september 1837, sida 2

Man får ej bestrida, att denna afs:gt fullkomligen lyckats. De spelande syntes äfven betrakta stycket från denna synpunkt, ty de kunde i allmänhet icke väl sina röler, hvarken utan till eller till det inre. Hr Almlöf var den beskedlige presten, och hvar och en vet, att rölen af beskedlig icke är ärofull hvarken på eller utom theatern; Hr Hyckert hade väl i sitt väsen något af den lättsinnige och sentimentale ynglingen, men ingenting af den djerfve röfvaren; Hr L. Kinmansson ensam uppehöll styckets anseende, blef lurad med värdighet, och omtalade det stryk han fått med hjeltemodig resignation. Bland de tunnsådde åskådarena — ty huset var icke halft — funnos likväl några, hvilkas känslosträngar stycket tycktes anslå; i synnerhet röjde ett par bastanta näfvar på 4:de eller 5:te raden mycket deltagande derför.