Aftonbladet – 2 september 1837, sida 2

EN HOLLÄNDARE. (Ur en Fransk tidning.) Under tiden af Napoleons välde, då han upp: satte alla sina bröder på någon af Europa: throner, med undantag af den ende Lucien som försmådde en sådan upphöjelse, och di Ludvig, den mildaste och älskvärdaste af dem höll holländska spiran med en svag och darrande hand, sökte han, som man vet, förgälves att förlika sin broders fordringar med sit folks billiga önskningar, och sågs med misstroende och ovilja af dem båda Bland Holländarne oroades han af tvänne partier, orangisterne, som ville återställa den ärftliga monarkien, och patrioterne, som ville ånyo uppväcka republiken, och af sin bror ansattes han med ständiga fordringar att uppoffra allt åt Frankrikes intresse. Efter att i 6 år sålunda ha varit ett rof för motsatta anspråk för oupphörliga bekymmer och sorger, tog han slutligen det parti att nedlägga en krona, som för honom ej haft annat än törnen. Nedanstående berättelse ger ett ungefarligt begrepp om hans tällning: Det var om våren 1807. Ett ungt fruntimner sågs till hälften ligga på en soffa i slottet Haag; hennes växt hade ingenting sf denna etma, som karakteriserar Flamändskorna; henes former ägde den skönaste rundning och de nest fulländade proportioner; hennes hy var lek; hon var blond, och ehuru hennes ansigte anhända var något långt, ägde det likväl täcket och behag. Det var drottning Hortense. Framför henne stod i vördnadsfull ställning n hofdam.