Aftonbladet – 31 augusti 1837, sida 3

Ne oe ee Se PRESTMÖTET I WEXIÖ6ö. Den 20, 21, 22, 23 Sept. 1835 (Forts. fr. gårdagsbl-) Sedan Hr Biskopen vidare kastat en blick på åtskilliga kyrko-författningar, såsom den om prest-val, om löne-konpventioner och åtskilliga af Stiftets enskilda ecklesiastiska angelägenheter, kommer han till frågan em prestbildningen , om hvilken han, efter en historik öfver de angående detta ämne vidlagna åtgärder ech den derunder uppkomna polemik, uttalar sina egna åsigter och tillgöranden. Piesterskapets larda bildning, säger han, är visserligen den angelägnaste och vigtigaste, men svarar likväl icke ensamt mot tidens fordringar. Det gilves äfven en annan, mera populär art af bildning, som med hvarje dag vinmer mer och mer plats och nästan uteslutande går och gäller i allmänna lefvernet. De fleste folkslag ha efter hand utbildat en egen, af de gamlas oberoende litteratur; Europeiska bildnivgenm talar för närvarande öfverallt sitt eget modersmål. Afven vår inhemska litteratur, om den hvarken i omfing eller värde kan täfla med andra länders, ber dock för oss, som Svenskar, äga ett fosterländskt intresse. Så löslig dem stundom är, hemta likval de fleste ståndspersoner inom för .sanilingen deraf nästan hela sin bildning; och det vore ingalunda pyttigt för P-estståndets anseerde, om det någen gång skulle visa sig att den ostuderade åhöraren ägde kunskaper, sem havs lärare saknade. Afven endast från denna sida betraktad, är kännedomen af det inhemska och närvarande att anse som ett nödvändigt bildvingselement för vårt stånd; ty den, som ständigt måste vädja till en försvunnen tid, blir snart öfversedd eller oförstådd af den närvaranude. Det är af dessa skäl, som jag genom Hrr häradsprostar sökt åstadkomma Läs-sällskaper i häraderna, mindre af vetenskaplig än populär beskaftenhet, och således omfattande bättre Svenska skrifter i historien, vitterhet, populär filosofi, uppfostringslära, geografi, statistik, statshu:-hållning o. s. v. På flere ställen har det lyckats, och det vore icke ståndets förlust, om det lyckades öfverallt. Det anförda med flera derunder inbegripna föremål anser Hr Biskopen höra till kyrkans utsida. Utseendet af dess insida finner han mindre tillfredsställande. Frågar man ändtbgen, säger han, hur det ser ut med kyrkans egentliga insida, Gudsfruktan och Seder, ock utsträckes frågan så att den omfarter kristenheten i allmänhet, så utfaller svaret sv:gligt nog. Det är sant, de oerhörda skakninger som nu i ett halft århundrade gått genom verleen, ha äfven skakat bort lättsinnet, man skömar ej mer med det heliga, olyckan har stamt sinnena allvarligare och alla bättre själar kavva djupare än förr behofvet af försening. Men det är dock icke på kyrkan, utan på sta tex som riktningen egentligen går, det är icke sanivetsfribet utan borgerlig frihet som är dagens lösen. Det hör icke hit att bedöma det sätt hvarpå man sökt och söker den sistnämnda. : Verldsförbättringen har hittills ej rätt velat lyckas; och svårligen lyckas någon sådan som ej utgår från en inre förbättring, från menniskans religiösa och moraliska natur. Ånsa trädet hur du vill, böj det i hvad form du vill, tull krona eller till medborgarekransar: ympa det hur du vill — med fremmande frukter: vattna det hur du vill — äfven med blod; äro rötterna sjuka, så vissnar det ändå och dör, och möda och blod äro spilda. Eller hvarför ha vi annars sett det ena frihetsträdet efter det andra dö ut, om icke just för en sådan rotskada? Gudsfruktan och seder äro statens grundvalar, och hvar de ej ligga säkert, der vacklar byggnaden, hur man ock må ombygga och mästra den. Den nuvarande kristenheten står i detta afseende kanske lägre än många af dess fe 6 a AA 4