Aftonbladet – 29 augusti 1837, sida 3

dan afyttra henne till serskildta fabriker. Denna industrigrens afkastning är ingalunda så obetydlig, som man skulle formoda. Man räknar nemligen i Paris 4000 Chiffenierer och uppskattar deras vinst i medeltal till 35 sous om dagen, hvilket för året gör ett sammanräknadt belopp af omkring 3 millioner francs, hvarförutan sorteringen ger varan ett ökadt värde af ungefär 1 million. Man hör ofta personer afi den lägre klassen yttra: om det kommer till det yttersta, så tar jag väl korgen på ryggen, d. v. s. blir Chiffonier. Yrket är ett slags fattigförsörjning, som alltid står den nödställde öppen, och dess medlemmar utgöras sällan af Chiffonierers familjer, utan af personer, som sjunkit till armodets lägsta grad, eller genem alder och sjuklighet hafva anspråk på hospitalerna; det erferdrar ingen skicklighet, men vedergäller merändels den möda man använder derpå. Personer, som en gång råkat in i denna klass, höja sig sällan derur, ehuru exempel fnnas derpå, dels emedan sjelfva sysselsättningen liknar ett lotteri och beror till en stor del af lyekan, hvilket alltid har någonting mera loekande än en regelbunden inkomst, och sålunda öfvergår till passion, dels emedan dryckenskaper, som yrket vanligtvis medför, gör dem 68skickliga och elustiga till hvarje annat. Om man kl. 5 om morgonen går igenom staden, träffar man utanför bränvinsbedarna, der denna j klass företrädesvis håller sig, hundradetals Chiffenierer, som frukostera vid ett glas bränvin, oeh, om de gjort ett godt fynd, vanligtvis öfverlasta sig dermed. Det torde synas, som om dessa menniskor skulle begagna sin nattliga sysselsättning, för att hegå allehanda brott, men man hör ganska sällan talas om något sådant, utan dryckenskap är deras hufvudsynd. Stadens styrelse har funnit, att gatornas snygghet icke kan bibehållas med det nuvarande sy-! stemet, så länge orenligheten måste ligga qvar öfver natten, för att vändas och genomgräfvas. af Chiffoniererne. Hon ärnar derföre hvarje afton låta sopa gatorna af enkom dertill lönta personer och på kärror föra soporna till en jern-väg, hvarpå de skulle transporteras till St. Maur, der staden för detta ändamål köpt en enkom! tomt. Svårigheten ligger likväl i Chiffonierernes tillvarelse. Prefekturen har rådgjort med! någre af deras köpmän, och erbjudit sig, dels att öfverlemna depoten i St. Maur åt Chiffoniererne att genomleta, dels att taga de erforderlige 1500 gatsoparne bland dem. Planen har likväl ingen utsigt till framgång, emedan den! stora massan i depoten är svår att genomleta, och staden ej kan betala gatsoparne mer än 1 francs om dagen, således blott hälften af hvad som er Chiffonier nu förtjenar. De med sina familjer utgöra ett antal at 9000 personer, och hvad skall blifva af dessa, om yrket upphör? De skulle öfverfylla hospitalerna; men som blott en ringa del af dem kunde der emottagas, skulle de nödgas tigga, hvilket är förbjudet. Polisen skulle då skicka dem i fängelse, men: hvar finnas fängelser för en sådan mängd, och huru hårdt ech orättvist för öfrigt, att döma dem dertill! Man har ännu icke funnit någon utväg ur denna labyrint; men stadens styrelse har likväl beslutit, att icke sky någon uppoffring, för att genomdrifva sin plan till snygghets vinnande inom Paris, och innan kort torde sålunda denna klass försvinna tillika med smutsen, samt Chiffonieren med sin hake, sin korg och sin lykta endast tillhöra legenden.