Aftonbladet – 28 augusti 1837, sida 3

I I En Litteratör, anklagad för stöld. På de anklagades bänk vid Assis-rätten i Paris satt, den 12 Augusti detta år, en ungii man om 26 års ålder, till sitt yrke litteratör. Af anklagelse-akten inhemtades, att den 25 Mars kl. 9 om aftonen hade en person inkommit i en paraplymakares bod på Kapucinernas bulevard och begärt köpa ett fodral, men att un-: der det köpmannen framtog ett sådant, hade han bemäktigat sig en paraply, som låg på disken och gripit till flykten. Han förföljdes, upphanns och fördes i fängelse. Presidenten tillfrågade honom nu: Ni är anklagad för stöld; Ni har erkäut det vid ransakningen; gör det äfven nu. Den anklagade: Ja, Hr President, det är sannt; jag är brottslig. Presidenten: (med godhet) Det är fråga om vid hvad tid ni begick stölden; det var kanhända icke natt, ehuru mörkt? Den ankl.: Det var kl. 9 om aftonen och således natt. Denna frimodiga förklaring och uttrycket i den anklagades röst väckte en allmän sensation. Presid. Er uppfostran, er uppriktighet under ransakningen och er föregående lefnad tyckas strida emot dem handling, Ni föröfvat; utveckla Era bevekelsegrunder der:ill. Den. ankl. Min uppfostran gör mig mindre lursäktlig, än någon annan, jag vet det. ImedHlertid MM. HH. fanns brottet icke i mitt hjerta, när jag hade den olyckan att lemna mig deråt. Ask nej! Och jag kan säga, att jag mycket kämpat, innan jag fallit. Men jag hade i 48 timmar lidit humgrens plågor. (Eär qväfde snyftningar hans röst.) Presidenten förekallade nu vittnena, hvilka intygade ofvannämnde fakta. Hr Plougoulm (offentlig åklagare) frågade, om den anklagades sakförare med visshet kande, att hans klient var litteratör? Hr Charles Ledru lavarade härtill, att Presidenten hade i sina hän, I der några brochyrer, som bevisade, icke allenast Jat han var litteratör, utan äfven att hans skrifter landades en djup moral. I ww Ormv Ho Ir m Hr Plougoulm. MM. HH., ehuru vårt embetes pligt ofta nödgar oss förqväfva de känslor, hvartill vi skulle önskat att kunna lyssna, tro vi ofs likväl kunna något aflägsna oss från denna pligt, då vi förklara, att vid åsynen af en sådam ånger och uppriktighet, känna vi hos ess ej nog styrka att fordra den anklagades fällande. General advokaten fann i ransakningen tillräckliga motiver till den förmodan, att den anklagade, hänförd af hungern, icke handlat med afsigt, hvilken just är den, som utgör brottet. Han uppläste derefter en strof ur en af den anklagades skrifter, adresserad till medlidsamm: menniskor, för att uppmana dem till deltagandt för nödställde arbetare, och hvilken andades e! religiös och evangelisk känsla, hvarefter Hr P