Aftonbladet – 28 augusti 1837, sida 3

slag som det, hvilket räfven i fabeln — tilltalar: Vackra hufvud! skada att din hjerna fattas! Man skickade efter kocken, som berättade, att då han skulle laga kalfhutvudet, bade äfven han funnit, att det seknade hjerna. Då gentlemannen återvände till hustings, gick han in till slagtaren och förebrådde honom hans bedrågeri, men hvartill denne svarade Ni har iotet skäl att klaga; Ni har ju begärt ett Toryhufvud. Vet Ni då ej, att ett Tory-hufvud är utan hjerna? En Fransk tidning innehåller följande bref från Chaux de Funds i Neufchatel af den 4 Aug. I går var Konungens af Preussen födelsedag, men ack! under det entusiasmen går ständigt degringolando, går deremot yran (det forstås: den bacchanaliska) dageligen rinforzando. På förmiddagen hölls här en utomerdentlig gudstjenst; auktoriteterna begåfvo sig till kyrkan i procession, men i deras tunnsådda leder saknade man några moderata rojalister, hvilke hastigt angripits af en liten opasslighet. Utan musikens dån, som giek i spetsen för tåget, skulle man kunna taga det för en likprocessien, så alfvarsam och högtidlig var de värdige emjbetsmännes uppsyn. Predikan var imedlertid, som man lätt kan föreställa sig, full af mycket I goda tänkesätt och mycken värma för menarIken och hans hus, Från kyrkan begaf man sig till måltidssalen, der de lojala känslorna uppeldades med väl tillagade rätter och godt vin, och der man drack skålar, vid hvilka vivat-ropen understöddes af muskottsalfvor utanför huset. På qvällen var en illumination med en transparent, det förstås på stadshuset, der måltiden hälls. Utanföre var en folkhop församlad. En karl, så god Preussare som någon annan, fattade härvid en sten, som han under utrop af: Lefve Konungen, slungade mot transparenten, hvilken krossades ech hvarvid lamporna, som upplyste den, råkade i oordning. Men stenen stamnade icke härvid; kastad af en stark arm, susade den öfver en hop trogne rojalisters hufvud och nedföll slutligen bland en mängd buteljer, hvilka således denna dag för andra gången blefvo dea lojala tillgifvenhetens offer. Gästerne, soma icke tyckte om den objudne, hvilken infunnit sig bland dem, begåfvo sig nu på hemvägen, försäkrade, att detta kalas aldrig skulle gå ur deras minne. FATT