Aftonbladet – 26 augusti 1837, sida 2

ARTER MN PMA RE MARMVA MTV SVULIvV MALE SVE VE SUvg alt få sin betalning ur fast egendom framför mteckningsägare, hvilket lageni 17 kap Handelsbalken tillägger vissa fordringar. Sålvada äger barnaarf hos föräldrar och förmyndare och kyrkors och fattighus? fordringar hos deras föreståndare, så ock skuld till kronan och frälseman för uppbörd, förmånsrätt framför intecknade tordringar, så vida gäldenären varit förmyndare, föreståndare eller uppbördsman förr än inteckningen uti hans fastighet blifvit sökt eller beviljad. Något gällande shäl att benämna förmånsrätten, som barnaarf, kyrkors och fattighus ford:ingar samt kronans och frälsemans uppbörd efter Lag äga, för tyst, gifves egeuteligen icke, då den icke gerna kan vara dold, emedan den allmännast grundar sig på någon offentlig handling, hkaså väl som inteckning. Beträffande härnäst den behandlingen tvistefrågan fore sista Riksdag undergåltt, så förhåller sig dermed sålanda, att Ständerne väl vid 1830 ärs Riksdag, i likhet med hvad som skett vid riksdagen 1823, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöllo om den ändring i 17 Cap. 84. Handels-Balken, att förmånsrätten för kyrkors och fattighus fordran hos dessas föreståndare samt for skuld ull kronan eller frälseman för uppbörd måtte nedflyttas efter förmånsrätt för inteckning och för barnaarf hos föräldrar och förmyndare; men Kongl. Maj:t vägrade sitt nådiga bifall, egenteligen utaf det skäl, att förslaget saknade nödig fullständighet och tydlighet. Det är väl sant, att vid 1830 års riksdag fråga väcktes om nedflyttning äfven af formånsrätten for barnaarf efter imteckning, och af Lagutskottet — tillstyrktes; men den afslogs af Borgare och Bondestånden, så att den förföll. Under sista Riksdag — af hvilken hela den i hvirfveln af pennimge transaktioner sysselsatta verlden lofvade sig så mycket, i anseende till det vidgade utrymme den påräknade realisationen, och de de på byggde forhoppningar om utlandsta lån och obesränsadt kreditsystem, förmodades förorsaka — uppkom hos många en viss förvåning då af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till ständerna af den I Mars 1834 med dervid fogade handlingar inhemtades, att det just varit Hans Exellens lir Justitic-statsMinistern, som genom sitt förslag derom föranlåtit Kongl. Maj.t att till ständerna framställa yrkande, att for månsrätten både för förmynderskapsoch andre uti 17 Cap. 8 Handels Balken uppräknade medel, måtte nedflyttas efter den för intecknade fordringar. Uti ett sådant yrkande hade likväl, så vidt det angick förmynderskap hvarken, Justitix råden Stråle och Backman eller Justisix canzleren Bergenschold inmstämt; tvertom hade de detsamma uttryckeligen afstyrkt; den förstnämnde likväl blott på den grund, att förändringen borde föregås af förmyndarekamrars inrättning, hvartill han ock framstält forslag, över hvilket Högste Domstolen blifvit hörd. Ovillkorligt torde få medgifvas, att vår representati.n är afallt minst skickad, att bereda Lagfrågor. Bevisen derpå äro många: det största af dem är att ett Lagutskott ej kan bildas med bit:äde af personer af hvilka en fjerdedel sällan sett mera af Lagboken än bandet och de öfriga trefjerdedelarna måhända äro män, de der föga eller intet varit i tillfälle att djupare intränga uti lagstiftningen såsom vetenskap. Uti en så sammansatt korporation skulle nu afhandlas ett ämne, hvaruti ingick å ena sidan den såkallade realereditens betryggande genom en större säkerhet för inteckningshafvaren och a den andra bortryckandet af ett förment stöd för värnlösa individer. Det var naturligtvis lätt att uppdrifva farhågorna på begge sidor. Följden häraf uteblef ej eller; Utskottets första betänkande, en frukt af mycken strid emellan de olika åsigterna, innefattade alstyrkande af den Kongl. propositionen, så vidt den amgick nedflyttning af förmånsrätten för barnarf hos förmyndare; men illstyrkte, såsom ett nytt lagförslag, hvad Kongl. Maj:t för öfrigt i nåder framställt. Då genom iterremiss frågan å nyo bragtes under Lag-utskottets förnyade pröfning, frängick utskottet sit förra afstyrkande och föreslog antagande af den Kongl. propositionen, med det vilkor att Konung och Ständer tillika så förändrade lydelsen af 23 Kap. 1 S. Arfda-balken, att domaren bestämdt) förphgtades att vaka öfver förmyndares förvaltning och redogorelse för omhänderhafvande! barnarf. Nu börjades på alfvar striden inom Riks-stånden. Ultras eller försvararne af del: samla formerne uppstämde ett härskri emotl