Aftonbladet – 25 augusti 1837, sida 2

ed peSssalluc, ULL HpPpiRelett LET I LE att tillhålla sin adjunkt att hädanefter iakttaga den ordning, som inom församlingarne bör äga rum, samt icke tillåta någon ej ordinerad att utan biskopens serskilda tillstånd predika. Den 24 Maj skulle proiokollet för d. 17 justeras, och dervid yttrade Hr prosten H.: Som, emot all min förmodan, jag måste erfara det missöde, att offeatligen inför konsistorium tillvitas felaktigt förhållande i utöfningen ar pastors-embetet, som aftvingar mig förklaring, så anser jag mig förut böra hemställa till kon sistorii pröfning, om det är oundvikligen nödigt, I att denna skall qvarstå i protokollet ? H. Hr biskopen förklarade: då jag ansett mig befogad att till konsistorii protokoll anföra den erinran, som i bemälte 4 finnes intagen, anser Jag för min del ej lämpligt att till konsistorium hemställa, huruvida ett mitt anförande till protokollet der skall upptagas eller icke; och ehuru jag är förvissad, att konsistorium ej vägrar sin ordförande en rättighet, som är hvarje ledamot förbehållen, får jag förklara, att denna Ä Istår för min räkning till den påföljd, som deraf kan blifva. Konsistorii öfrige Hrr ledamöter, utom Hr professer Myrberg, förklarade enhälhgt, det de ej ansågo sig berättigade att sig i afseende på I prosten Helanders gjorde hemställan yttra, helst det är hvars och ens obestridliga rätt att till i protokollet anföra hvad han anser nödigt. I Nr professor Myrberg deremot ansåg sig böra besvara den hemställan, som af prosten He.lander till konsistorium blifvit gjord, och förklarade Hr professorn, att han till alla delar förenade sig med Hr doktorn och biskopen 1 det, som af Hr biskopen redan blifvit yttradt. I protokollet för d. 17 yttrade vidare Hr prosten Helander: Vid justeringen af 4 i protokollet för d. 17 Maj kan jag ej undgå anmärka, att denna ej helt och hållet öfverensstämmer med hvad som vid tillfället föreföll. Den är j ofullstandig: den upptager ieke hvad Hr dok torn och biskopen behagade anföra om ottesångspredikan i Chnstinx kyrka, sistl. Pingstdag; om gymnasisten Hellbergs venia concio-j I nandi; om möjhgheten för predikanten, som var I berättrgad att i tillfälet välja text, att kanske nyttja ett gammalt koncept, hvarigenom kunnat: hända att hvarken text eller ämne svarat mot I högtiden. Denna S upptager icke Hr doktorns ! och biskopens yttrande angående ottesångspre-; I dikan på en stor högtidsdag och veckopredik-: ningar; den upptager icke Hr biskopens yttran-: de, att han ej visste annat än, att prosten Helander sjelf hade pastoralvården, och derom, att donsprosten sjelf predikade ottesången i domkyrkan; den upptager ej hvad jag i tillfället nämnde, att jag bestämdt visste, det Hellberg var försedd med behörigt predikotilistånd, att jag ansåg mig oskyldig, intilldess jag lagligen blifvit öfverbevist om motsatsen. Jag saknar der hvad doktor Bruhn och lektor Godhe 1 tillfället anförde, att Hellberg redan förut predikat i domkyrkan och fattighuset. Hr doktorn och biskopen förklarade, det han ingalunda vidkännes det af prosten Helander anmärkta yttrandet om det gamla konceptet, emedan sådane ord af Hr doktern och biskopen aldrig blifvit fällde; och ansåg Hr biskopen för öfrigt det ingalunda lämpligt, att i ett protokoll införa hvad diskussionsvis säges, helst när, såsom i förevarande fall, af det som i omrörde tillfälle yttrades, ieke kunde föranledas något beslut, hvadan Hr biskopen ansåg omförmälte g tillräckligen fullständig. Den 7 Juni skulle åter protekollet för den 24 Maj justeras, ech då inlemnade Hr H. en skrift, hvari han, beklagande det missöde som öfvergått honom på hans ålderdom, och antydande tin förut yttrade önskan att målet skokt förfalla, erinrade att detta nu vere för sent, person och nu begärde del af protokollet, för prosten lemnade derefter sessionsrummet, der han sade sig icke kunna qvarstanna, och efter hans utgång anförde Hr biskop Wingård: Att han, återkommen fråa en embetsresa, med förundran funnit att på en af de största högtiderna i rikets andra stad en omogen yngling uppträdt sem predikant, att om pr. Helander önskat att biskopens erinran måtte utplånas, han ägt tillfälle nog att antingen enskildt hos bisamt att ham derföre lemnat fullmagt åt annan att genom dess offentliggörande sätta sina anhörige och vänner i tillfalle att bedöma, omj han nefdstigit i grafven pligtförgäten. Hr.