Aftonbladet – 23 augusti 1837, sida 2

Sällsynta arag af ärlighet. Fru M...., hvars man är en rik husågare på satan Vaugirad i Paris, spatserade nyligen i Luxemburgs trädgård, med sina tvenne barn. Under det modrens ögon med gladje och stolthet hvilade på de friska och vackra barnen, föllo de på en förbigående liten fattig flicka, om 10 är, klädd i en trasig sorgdrägt, mager och blek, med färglösa läppar och tårar i de insjunkna ögonen. Fru M.... kände sig djupt rörd vid jemförelsen emellan detta barns belägenhet och hennes, tog sina små vid handen och gick efter den lilla flickan. Då hon upphann henne i en enslig all, frågade hon henne med godhet om hennes namn, ålder m. m., och erfor nu, att flickan bar sorg efter sin far, hvilken för en månad sedan afliait på Hötel Dieu, att hennes mor, som blifvit sjuk, till följe af denna smärtande förlust, hvilken berötvat familjen dess enda stöd, snait skulle nödgas låta flytta sig till ett hospital, oaktadt sim farhåga för att aldrig återkomma derifrån, emedan hon saknade alla tillgångar att betala hvarken rum eller läkemedel. Den lilla flickan gret under denna berättelse, och de båda barnen betraktade henne med tårade ögon. Fru M.... drog upp ur sim redikyl en elegant börs, som innehöll flera guldstycken, hvaraf hon gaf ett åt den faderlösa, med tillsägelse, att nästa söndag inliona sig på samma ställe, för att meddela henne nyheter om sin mor, hvarefter hon gick, glad öfver den goda gerning hon utöfvat. Hemkommen, saknade hon sin börs. Hon vågade likväl icke låta någon misstanka f.lla på den olyckliga, hvars elände hon mildrat, utan trodde, att hon förlorat den i trädgården; men då flickan icke om söndagen infann sig till det bestämda mötet, började några obehagliga tvifvelsmål uppstå hos henne. Thorsdagen derefter spatserade Fru M.... åter i Luxemburgs-trädgården. lär fick hon se den hila fickan komma springande emot sig, och ur en söndrig näsduk framtaga sin välgörarinnas börs, som hon återställde till henne. Hon hade, efter hennes bortgång, några minuter senare funnit den under träden. Om söndagen hade hou ej kunnat inställa sig till mötet, emedan hennes mor just då haft ett utomordentligt svårt anfall af febern; nu befann sig den sjuka betydligt bättre och flickan hade derfore begifvit sig hit, for att träffa sin välgörarinna. — En arbetare var på Ardenner-skogen sysselsatt med någon gräfning, då han der med spaden råkade stöta mot något hårdt; han såg närmare efter, och öfvertygade sig snart, att han hittat en skatt. Darrande af glädje och öfverraskning, började han ur mullen framdraga det ena silfverstycket efter det andra, ända till ett antal af 400. Man kan litt föreställa. sig,ag ee