Aftonbladet – 21 augusti 1837, sida 2

ANTIKRITIK. (I anledning af recensionen öfver Grannaurne). En antikritik har blifvit till oss imsänd. I allmänhet erkänna vi icke någon ovilkorlig skykdighet att införa dyhka reklamationer; men vi vilja icke vägra ett rum åt denna, dels emedan den är kort, dels emedan den avancerar en sats, en oriktig sats, som ofta framhafves, och hvaröfver vi böra forklara oss. Fråga är om recensenters skyldighet att fälla endast oomkullstötliga, allmänt gällande och erkända domar; och ins. tyckes med en viss skadeglädje framdraga prof på olika recensenters stidiga omdömen om ett och detsamma, för att visa, att åtminstone en recensent misstagit sig, hvilket just synes göra ins. godt, likasom han hade hittat på en nyhet. Men hvilken recensent har någonsin gjort anspråk på denna ofelbarhet? Har ett dylikt anspråk någonsin funnits annorstädes än i insändarens och andra recensionshatares inbillning? En recensents omdöme är hans enskilda och gäller, hvad det kan gälla, liksom insändarens. Orsaken, hvarföre de rätt underliga tingen