Aftonbladet – 19 augusti 1837, sida 2

Stockholms Dagblad fnaskar på bästa sätt, att efter sitt förlänta pund gå Minerva och hennes bundsförvanter Dagligt Allehanda ech Freja tillhanda. Minerves lögner oth smädelser met Aftonbladet finna hos Dagbladet ett lika välvilligt emottagande som de beryktade Insändare, hvilka vid kinkiga tillfällen der för vederbörandes räkning experimentera i konsten att göra hvitt till svart och svart tll hvitt. Men det är grymt af alliansens öfverbefäål, att genom ofullständiga och bristfälliga instruktioner till den grad blottställa det enfaldiga papperet, som nu sednast skett. Hvad tycks väl att Dagbladet, med den största naivetet i verlden, i dag aftrycker en af Mineryvas sednaste proklamationer mot Aftonbladet, hvari bland annat säges, att Dagbladets stora debit icke får tillskrifvas den Steekholmska publikens gillande af Dagbladets opinioner och principer, utan blott Dagbladets annonser! Fanns då ingen kristen själ tillhands, som kunde hviska i Dagbladets långa ora, huru grymt det förplumpade sig, då det på detta sätt, genom adopterande af Minervas yttrande, erkände att alla Dagbladets förra och bhtvande Insändare sakna hvarje sympati hos publiken för de satser, de diifva. Vi spå att Dagbladet får sina iskar varma från de högförnäme Jnsändares sida, åt hvilka det genom denna sin enfaldighet beredt en så förfärlig dekonfityr.