Aftonbladet – 5 augusti 1837, sida 2

tens sköra pelare. Men i hvems rådslag hette det, att rubbning af minsta jota i dennu grundlag ej kunde äga rum, utan att-allt och det hela på en gång skulle blottställas för total undergång? ...... Spörj sfinxen på Carl XIII:s torg! Suveränetet och militär despotism äro identiska begrepp. Regeringsformen af 1809 så väl som de af 1719 och 1720 utgjorde mot dem jen högtidlig protest. Såsom en lefvande representant af denna uppträdde Carl, Hertig af Södermanland, hvilken Svenska folket till belöning skänkte diademet. Ilvilkem konstitutionel Furste :var det likväl, som i sin konselj ech till sin Konungslige myndling talade om Konungamaktens. sappering genom militärens decrierande? ere Spörj sfinxen på Carl XIII:s torg! Man förebrår Frihetstidens Mössparti dess benägenhet till förbund med Ryssland, städse likväl då yrkadt på vilkor, som borde tillskynda staten bestämda fördelar. Men hvilken Svensk Regering beropade sig såsom skäl till detta förbund på det ytterst maktpåliggande för Sverge af Ryska konstitutionens helgd? TI hvilken Svensk Furstes hjerna fostrades först idsen att göra Sverge till en Quarantänsaustalt, för att hindra pestifierad politisk smitta intränga ofver vår gräns, på det hon icke, insmugen här, skulle vidare utbreda sig i länderna hos grannen i öster, hvaruti han vore lika intresserad med o0ss? .... Tala sfinx på Carl XIII:s torg! Det felas inskrift på din fotställning; men din ryska politik 1794 och 13812 står inskrifven med eldsdrag ii Svenskars sinnen och i deras häfder. Danmarks tacksamhet har rest ett välförtjent meument åt den store, den ädle statsmannen Bernsdorff. — Att Fredrik (VI) var hans vän ökar glansen af begges ära. En Furst? fanns likväl, som dumdristigt förebrådde Bernsdorff, att han mer ville passera för WNatienens än sin IKonungs Ministec. .....s Böj knä, Läsare, vid fotställningen af sfinxen på Carl XIII:s torg; ty detta Berncorffs fel var aldrig hans Ministrar s! De tre öfriga afdelningarne af Portföljen äga (efter vårt omdöme, ej samma värde som de redan beskrifna, men de ligga närmare vår tid, loch innehålla mer af denna utgifvarens oefter harmliga konst, att gifva piller i förgyldt koni volut. Då Portföljen visat samma benägenhet som den I snillrike utgifvarns förra arbeten, att snabbt spriIda sig till den läsande och dömande allmänhetens i händer, ligger redan deruti ett omdöme om dess anseende. Det är klart att historien för fordna tii der och för dagen skall vinna, då arkiverna l öppnas af en nitisk forskare och framläggas af ett snille, som, genom sin bekantskap med dageus frågor, så väl förstår urskilja hvad det harvarande i synnerhet behöfver af det förgångna. En icke ringa tördel skall tillskyndas dagens historia i samma ögonblick det visar sig att EE ej merabehöfver ett patent med Guds Nåde för att framdraga och förevisade hemliga driffjedrar i regeringskonsten, hvilkas verkningar vi ännu röna. Detta åter blir möjligt endast derigenom att en man framstår med goda relationer, med ovanlig förmåga att uppspeja samlingarne, att bedöma deras innehåll, och krydda dem på ett Tsätt som öfverensstämmer med dagens smak. Författaren af Skildringarne synes i sanning vaIra råtta mannen. Bland det stora antal, som känner sig stucket af författarns sarkasmer, se I dock de flesta med nöje att yxan går, och de rika samlingar, hvarmed författaren försett sig, .skola under sjelfva begagnandet öka sig, sedan I I ) Ett enda faktum torde dessutom tillräckligt ;) ådagalägga, att militårens decrierande, åtminstone i Sverige, ingalunda minskat militärens inflytande efter 1809. Visknfva nu år I 4227 och hafva 1 Äfverståthållaredöme och NN