tersburg till byn Solotwina, medförande krigsrättens dom, som gillats. Nedantill på papperet Istodoföljande ord : Jag gillar utslaget, men befaller, att den brottslige går tre hvarf gatulopp genom två sqvadroner, att han degraderas för alltid, utan att kunna lemna ryska tjensten, eller åvancera i något fall. Domen bör genast verkställas. Exekutionen utsattes till följande dagen, och jag var vittne till detta ohyggliga skådespel. 360 husarer, försedde med starka ekkåappar, voro uppställde på tvenne leder... Delinqventen framfördes, bunden af soldater. Han var en storväxt, ung man, med markerade anletsdrag, och hvars blekhet tillkännagaf snarare förflutna lidanden, är fruktan för straffet. Sedan auditören uppläst domen, afkläddes Anguel och blottades ända! till medjan ; båda armarne bundos hårdt öfver bröstet, och ett tåg knöts om hans hals. Detta tågs båda ändar höllos af soldater; tvenne: husarer gingo framför och tvenne efter delinqventen med dragna sablar, hvilkas spetsar höllos riktade mot hans kropp, för att hindra honom från att hvarken gå för fort, eller draga sig tillbaka. På öfverstens befallning: slå! börjades den olyckliga marschen. Hvarje soldat slog i sin ordning, och tvenne oflicerare, som gingo ut åt lederna, tillsågo, att slagen gåfvos med behörig styrka. En soldat, som tycktes vilja skona delinqventen, drogs genast ur ledet och afstraffades med spö Anguel, som i början ville qväfva sin smärta, blef likväl snart icke mer herre deröfver. Plodet rann utför hans rygg, hans axlar och händer voro sönderslitna, och likväl hade han ännu blott tillryggalagt det ena hvarfvet; vid det andra måste soldater stödja honom, oeh vid det tredje släpades han på en skottkärra, liggande bunden framstupa. Den olycklige fördes derefter till sjukhuset, hvarifrån läkarena ej tro att hsn skall utkomma lefvande.