Aftonbladet – 3 augusti 1837, sida 3

kaplenen all 5ld55 UTC 3 aa af en vägran, skulle han ha skjutit ihjel honom., Anguel tillägger, att han studerat vid Erfurts umversitet i Tyskland; han talar om heder, om folkrätt och jemnlikhet, och om alla dessa saker, som föras till oss såsom en utländsk farsot, för att störa lugnet i vårt lyckliga rike. ,Mina Herrar domare, det tllhör Er skarpsinnighet att straffa den brottslige och gifva ett varnande exempel åt armeen.n Efter uppläsningen häraf, lät presidenten införa den anklagade, som visade sig belastad med kedjor och åtföljd af fyra soldater, hvilka höllo sina sablar upplyftade ofver hans hufvud. Auditören uppläste berättelsen ännu er gång, och presidenten sade tll den anklagade: Hvad svarar du härtill? Anguel. Jag har mycket att säga, Hr Ofverste, och till en början, att år 1813 blef all min familjs egendom plundrad af ryska solda ter. Men som min far stod vid Kejsar Alexanders general-stab, har jag kommit att ingå i rysk tjenst. Pres:denten. Det der angår icke målet. Anguel. Jag vet det, se här då, hvad som angår målet: Vår sqvadron låg i bya Solotwina. Kapten Tchingueri och jag besökte båda två Kyrkohe-dens hus, hvilken hade en ganska vacker dotter vid namn Eudozxia. Kaptenen gjorde henne sin kur, och jag talade några gånger vid flickan. Kaptenen ansåg mig för sin rival, och förböd mig, att åter komma dit i huset. Jag lydde hans befallning. En dag skickade kaptenen mig att vakta hästarne, som voro på bete 6 verst ifrån Solotwina; j:g begaf mig dit, men snart kom han efter och lät, utan att säga ett ord om anledningen, af-: kläda mig, samt befallde soldaterne att gifva mig 100 prygel, hvilket äfven skedde. Jag svimmade af smärta och blygsel. När jag återfått sansningen, var barbaren icke mera der, och de stackars soldaterne tröstade mig så godt de kunde. Jag fick feber, och man förde mig till: ett sjukhus, hvarifrån jag icke utkom förr än då kaptenen lemnat tjensten. Min heder var befläckad, och den man, som så grymt skymfat mig, hade, då han ej mer var efficer, blifvit min like inför både gudomlig och mensklig lag. Jag infann mig derföre hos honom för att begära upprättelse; kaptenen afslog det och be haudlade mig med grofhet; jag beslöt då, att hota honom, och, drifven till det yttersta, skulle ljag kanhända äfven lossat ett pistolskott; men jag blef dessförinnan arresterad. Presidenten. Hvar har du blifvit uppfestrad? Anguel. Vid Erfurts universitet i Tyskland. Presid. Det är då der du inhemtat ideer och lärt dig att tala. Anguel. Hr President, jag tror, det hvarje I menniska har samma idcer att försvara sin heder. Efter denna korta ransakning, blef den anI klagade, på Presidentens befallning, äter släpad ut ur salen. Presidenten vände sig nu till domarena och Isade: J hafven hört Auditörens beråttelse, J I hafven hört den enklagades ord; nu tillhör det loss att fälla utslaget. Vi svärja inför Gud och Hans Maj:t Kejsar Nicolaus m. m. att vi skola dömma efter samvete. Straffet för insubordination äro, enligt Peter den stores reglementen: prygel, knut, gatlopp, degradering på viss tid, för alltid, arbete vid grufvorna och slutligen döden. Samma reglementen föreskrifva, att den llägste i grad först yttrar sig och bestämmer Istraffet; således börja du soldat 1 Soldaten. (Stiger upp) Hr Öfverste, jag förIstår ingenting deraf. — Straffa honom som Ni vill. ) Underofficeren. Hr Öfverste, jag lemnar hans I straff åt Ert välbehag, Kornet Golohvastow. På mitt samvete, jag finner Fanjunkare Anguel oskyldig, och begär hans frikännande. Löjtnant Jefimomwitch. Jag förklarar AnIguel oskyldig, och att kan bör försättas frihet. : I Stabskaptenen Henich. Jag finner honon I skyldig till insubordination, och röstar för et -I hvarf gatulopp mellan en sqvadron, samt at han bör degraderas på två år, om hans uppfö -j rande är godt, men för längre tid, om det ä I dåligt. Kapten Hoswen. Jag förklarar Anguel brotts .Ilig, och fäller honom till två hvarf gatulop t mellan en sqvadron, och till degradering.