Aftonbladet – 1 augusti 1837, sida 2

PUR TLP EE UNUD, utgifven af författaren till Skildringarne. Första Delen, 15Y, ark in 8:o0. Stock I holm, hos L. I. Hjerta. Priset 1 Rdr 241 sk. på fint velin, brocherad. Andra Artikeln. (Forts. fr. N:o 172.) Hofvet i Adolf Fredriks tid (ur rikskansleren gr. Sparres egenh. anteckningar). Om vi icke ansåge det gagneligt för ett folk, att under lugna tider se in i denna jorderikets olymp, mot hvars yta undersåtligheten riktar så vidskepliga blickar, skulle vi förebrå författarn att han fört sin publik till ett ställe, der hvarken något egenthgt nöje eller något godt efterdöme är att hemta. Men det är nyttigt att en gång kasta sin blick inom denna helgedom, der gratierna, kantänka, räcka äran handen, och vishewens vulkan smider maktens åskviggar. Röken se vi dagligen, men hvad gratierna och äran angår, så finnas de visst ehuru gr. Sparres anteckningar antyda att hefvets spetsmanchetter ej säl lan tillhöra ett gauska samtaget linne. Men vi lema hofvet i Adolf Fredriks tid; läsaren finner der saker, som icke kunna eftersägas af någon tidning, och der utgifvaren mindre imiterat auktorn till Skildringarne, än auktorn till de tolf romerska Cesarernas lefnad, hvars fattigdom icke har råd bestå sina sanningar ens den snäfvaste slöja. Svetonius var likväl en grå hedning; men förf. till Skildringarne borde kanske ej hafva förbisett hvad ett hof tarfvar af den kristliga kärleken. Ett par Bref af Gustaf III förete ett nytt prof af denne Konungs förmåga att på bunden svenska och en högst obuuden franska spela komedi i skrifkabinettet, i rådsamlingen och i kyrkan. Har skiljde sig dock från vanliga aktörer deruti, att han spelade med smak och var viss att blifva applåderad. — Måhända önskar läsareui en profbit, och vi välja dertill slutet af Gustaf HI:s bref rörande hans intåg i Stockholm efter återkomsten från Finland. Det är stäldt till öfverståthållaren gr. Sparre från Haga, 2 timmar efter midnatten den 27 Aug. 1790. o— — Jag önskar göra mitt intåg skyndsamt och oförberedt, för att spara de kostnader, som Stockholms innevånares goda vilja veljest skulle göra; och på detta sätt tycker jag mig förena både min tillgifvenhet förå dem och hvad ögonblickets värdighet fordrar, då jag anländer till min hufvudstad midt ibland detta j Borgerskap. som under mina motgångar beväpnade sig till mitt försvar, omgifven af mina vapenbröder i vår siridsdrägt, knäböjande vid altarets fot, ännu prydd med de segertecken, som blifvit helgade åt krigets Gudar, och derifrån förfogande mig till Rådhuset att tacka medborgarne för sin trohet: se der, som mig synes, det ädlaste och enklaste sätt att tåga in med freden i hand uti min hufvudstad. Pola Man har? (tillägger utgifvarn) exempel på I Monarker, sem gjort mera buller af sin återkomst från en simpel lustresa, än Gustaf III I vid detta tillfälle ......... . j— Hvart månde Emund syfta med sitt mörka tal, frågade Olof Skötkonung. Sedan Utgifvaren låtit oss se en skymt af den hjelte, som så segerrikt satte friheten i säkerhet under Säkerhets-akten, är det billigt att han äfven på scenen inför en af de medspelare, hvars bestämmelse det var att sjunga segersånger medan bhjelten lefde ech klagosånger vid hans graf. Det är en af skalderne vi mena, en at Gustaf III:s hofpoeter, med ett ord, Leopold. I den förhoppning, att Konsistorierne blunda, införa vi ett utdrag af denne Leopolds bref till Gustaf III under hans vistande i Finland; och på det ingen aktor måste göra sig till den Högstes sakförare och beskylla oss för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar, bifoga vi vår uttryckliga reservation mot Leopolds uppgifter. ?Se der, Allernådigste Herre! hvad jag varit beredd att vid första tillfälla säga Eders Maj:t, under hela tystnaden af denma långa månad. Jag kumde lägga till, att jag varit sjuk, druckit brun som mycket försvagar den poötiska i dran, oupphörligen bäfvat för hvarje post från Finland och ändtligen förestält mig, att Eders Maj:t vore nog sysselsatt med Ryska kanonerna, för att nu någon tid låta hvila de Svenska pennorna. Men man bedrar sig alltid när man tänker om Eders Maj:t som om andra menniskor. Man har icke sällan liknat jordens Regenter vid himmelens: en jemförelse, hvaraf jag lemnar hära Afta vår Herre funnit Sov cmickrad 12 j I I I I