Aftonbladet – 28 juli 1837, sida 2

PORTEFEUILLE, utgifven af författaren till Skildringarne. Första Delen, 15Y, ark in 8:0o. Stockholm,hos L. J. Hjerta. Priset 1 Rdr 24 sk. på fint velin, brocherad. Andra Artikeln. (Forts. fr. N:o 169.) Författaren dröjer i denna del med ett slags välbehag vid frihetstiden. Kanske tänker han på de rika ämnen, denna tid gaf till skildringar af de närvarande och frånvarande, kanske ock att han har någon förkärlek för denna period då statens högre funktionärer ansågo för en skam att på knä hjelpa sig uppför hofvets trappor. Frihetstiden! Hvilka olika känslor och föreställningar väcker icke detta ord. Det gifves författare, historiska och icke historiska, som få hysteriska dåningar så snart detta ord näms nes. det gifvas andra, fast mera sällsynta, som begråta förlusten af denna tid, och vänta den tillbaka såsom svenska frihetens utlofvade messias. Båda hafva utan tvifvel orätt. : Fins väl en naturligare länk i något lands historia än frihetstiden i Sverge? Prestväldet fick sin bane med Gustaf I; Carl IX fullföljde verket på adeln, Carl XI fullbordäde det, och det blandade väldet öfvergick till envälde; Carl XII uttömde detta och med hans död inträdde reaktionen. Hvarje stånd tog nu sin magt tillba-. ka, och ingenting var naturligare än att adeln tog sin skada igen af regenten, ty det är egentligen af denne adeln eger sin magt. Men hvarken den magt, adeln bekom af regenten, ej heller dess på egendom och gammalt anseende grundade egna fond, kunde göra detta stånd oberoende af de öfrige; adeln måste dela med sig och genom intrigen ersätta hvad som felades i det inflytande den önskade att ege. När här tillägges den afund inom adelns egna medlemmar, som egde så att säga en historisk nödvändighet, felas ej de naturliga mgredienserna till frihetstiden. Det synes oss derföre löjligt att frukta för denna tid såsom för ett spöke, och att beständigt skygga tillbaka blott den nämnes, alldeles såsom hästen beständigt ryggar vid