TCA ollld 2280M-0E AA presidenten, Riksrådet ÅA. J. v. tHöpken, såsom di en representant af dess vackra eller vackraste sida. Att säga att H pken var statsman är icke Jä att säga något nytt. Han var mer, han var hvado man så ifagt påstår att man icke bör vara, e-IV medan man känner med sig, att man icke kanlg vara det, han var minister. Bland de flerala skufter, Portföljen äger af Höpken, intaga vi utan betänkande f-ljande utlåtande, hvars fore t! mål det sjelf beskrifver. f anledning af åtskilliga Kongl. Maj:ts utri-J0 kes Mimstrars berättelser om myckeuheten af Svenskt folks utflyttande till främmande orter; Ir befallte Kongl. Maj:t under den 16 Novemberie 1732 att en beredning skulle förordnas, att lr undersöka orsakerna till en sadan utflyttning : och vid handen gifva botemedlen till dess häm-j1 mavde. P?Denna beredning trodde, under elt så angeliget arbete, icke böra uppehålla sig vid ac-; cidenutelle orsaker såsom nemligen att uti näst gränsande riken lönerna torde vara avsenligare, utan aktades nödigt att efterse, om uti våra lagar och ekonomiska förordningar hufvudgrunden kunde upptäckas till utflyttningar, och till des ändan anmodades en viss man att der uppgifva jä sina tankar, på det under öfverläggning manje nåtte aga något att fästa sig vid. Denna nanven använde derpå mycken tid, mycken S nöda och mycken eftertanka. Hans arbete blefd 10g vidlyftigt, samt uti åtskilliga tomer indelt. I Den första var näppelgen genomläsen, innan js zuctoren begärde sitt verk åter, att dervid göra I e 1 1 f q t t k d förbättringar, och som han sjelf berättat, hafva desse förbättringar gjort ett nog vidlöftigt arbete än vidlöftigare. Härigeaom har ock beredningen blifvit hindrad uti fortgången af sina öfverläggningar och uti sin åtrå att kunna tägga för Riksens Ständer ett betänkande, som i an-l: secnde till ämnets vigt och angelägenhet torde hafva förtjent deras uppmårksamhet och krafti-l1 ga atgäörd. Emedlertid har man i gemen hun-!t nit med att utröna, att tvång och förtryck! äro hufvudorsaker, at folket icke vill trif-)1 vas i landet. Man har utröamt, att detta tvånget blifvit uppfunnet af okunnighet och af egna I interesset, bibehållet genom en långlig vana och !! nritadt tinkesätt, bhelgadt genom förordningar, i jörökt genom nya våldsamma pafund eller hemiga samt uppenbara missbruk. Man har äfven upptäckt sådana tider, då man trodde myckenheten af inbyggare, så snart den skrede ötver en viss proportion, vara en tunga för landet; sådana tider, då man i följe at en dylik princip, ville reducera antalet och likasom monopolisera folkets förökelse och tillväxt, samt då man uzder namn af skick och ordaing drifvit en del deraf till främmande orrer, der TIrihet lemnas för lofliga handteringar, och tvång allenast har rum emot laster. Riksens Ständer äro skyldiga åt ett uplystare tidehvarf, att utur vägen rödja principer, som stödja sig på okunnighet och barbari, och icke äga annat försvar än gammal häfd. Men som det torde finnas betänkeligt på en gång att reformera alla missbruk och mera försigtigt al småningom tillreda en ändring och örbättring; så torde tvenne omständigketer nu behöfva deras omtanka. Den ena nemligen att lämpa de mindre domstolar i riket meca efter Lesprit de la Constitutior som grundar sig icke på en unite utan på en pluralitet, hvilken sedaare kunde vinnas då, utom den ordinarie nämaden en nämnd af Riddersoch Ståndspersoner blefve tillsattt hvilka gemensamt ägde rätt alt determinera factum tll dess natur och egenskap, men doma: en att utmärka lagens applicatioa. Denna judicature har England hemtat ifrån Norden, och här har densamma blifvit afskaffad af obetänksamhet eller af en esprit d usurpation hos domaren, eller ock at en esprit de despotisme hos Regenten; ty cn domare står under närmare dependence än en nämnd. Revision af mindre domstolars utslag vid eu högre Tribunal är ett beneficium, men ett kostsamt och flebile benefteium, hvilket den fattiga långt mindre än den rika eller trätdryga förmår nyttja, och emedlertid dependerar en saks öde mycket af den forsta tillvedningen. Den andra omstandigheten är uppböordssättet. Till att sätta kronobetjente utur stånd att exigera af alimogen mera än den bör betala, är nödigt, at! allmogen bör kunna begripa hvad honom åligger at kontribuera, och dertill fodras ett simpelt contributionssätt. I det stället lärer kunne ras Pe of