Utdrag af ett Bref från Umeå. Angskonerten Norrland, som återtagit sin ifrån våren at drifis störda resetour, gjorde härifrån en resa Öfver Qvarken till Wasa den 8 om aftonen, och ankom till Brändö hamn, en mil utom staden, följande morgon kl. 5, efter 7 och en half timmas färd. På stranden, och i seglande jollar deromkring hvimlade folk, som farit ut att möta vårt der förut ej sedda fartyg, som inga segel behöfrer. Föregående afton hade samlingen varit talrikare, men stället har inga beavämligheter att erbjuda för natten, och man förmodade, att något okändt hinder uppskjutit vår ankomst. Vi, som från Svenska sidan ankommo, emottogos och bemöttes på ett sått, som vittnade ej mindre em det vänskapliga förhållande, som råder emellan de begge graunriken, än derom, att de båda strändernas inbyggare ännu ej glömt, att de varit samfandsbröder. Samma språk och klädedrägt, i förening med den utmärkta gästfrihet vi njöto, bidrog ock att underhålla den illusion, som