Aftonbladet – 25 juli 1837, sida 1

interesse Lordens ställning å ena sidan till Drottningen och hennes moder, hvilka damer bedra honom med deras oinskränkta förtroende, och å den andra till d t liberala partiet, hvilket väntar af honom en större och län 3re sträckt medverkan för reformernas sak, än af de män, som nu sitta vid styret. ger åt det politiska programm, som innefattas i ofvanvstående komimtunikation, en mer än vaulig vigt och betydelse. Det torde kunna anses för ett uttryck af det blifvande regerivgssystemet; ty det är knappast tänkbart, att ett sådart dekument, som det nu ifrågavarande, tillkommit utar nära och förrrolig öfverläggning med kronan, då man nemligem tager i betraktande Lord Durbams position. Detta ger Oss anledning att tillägga några reflexioner. i Lord Pu-ham har vid mångfaliiga tillfällen öppet och oförställdt förklarat sig för flera af de reformåtgärder, hvilka den fraktion af det liberala partiet, som fått namn af den: radikala, advocerar. Det är nemligen i frågorna om utsträckning af valratten, hemhg omröstning vid valen och kortare parlamenien, som hans politiska asigter sammanfallit med de radikales; och det kan ej nekas, att demokralien genom dessa konce-sioner skulle vinna högst betydligt i terräng. För så tillvida som Lord Durbam är ense med radikalerna om dessa reformer, bar han också blifvit räknad till deras parti. Deremot finnes det visserligen ilera asigter uti det radikala lägret, dem I ord urham icke delar, Si som t. ex om nödvändigheten af en förändring i ofverhusets organisation och en mera djupt ingripande reform i kyrkans ställning till staten. Ingen har derföre påstått eller med skäl kunnat påstå, att Lord Durham är radikal i samma mening, som t. ex. Roebuck, Molesworth, Buller, Ö Connell — hans ställning och förhållande till aristokratien förklarar tillräckligt, att han ej kan vilja gå lika långt som dessa. Men de radikale och folket, på hvilket de stödja sig, imse hvilken omätlig tjenst Lord Durham skall göra frihetens sak, då han med hela kraften af sm vilja och sina talanger verkar för genom.drifvandet af de idder, i hvilka han sammanstämmer med dem. Och häri ligger förklarin— gen till den stora popularitet, denne tord för pärvarande äger i England. De radikale veta hvad de hafva att vänta af honom; och de äro icke nog dåraktiga att vägra motiaga hvad han bjuder, för det han ej är benägen att gifva dem at Den ena reformen utveckMar sig ur den andra;Zoch har Lord Durham en gång fört reformernas sak till Iden punkt, han anser dem böra ledås, Isa kommer nog Engelska folket till ytterligare I förbättringar i sina institutioner, i fall det finner sådane nödvändiga. Lord Durbam yttrar sig for upprätthållande af landets mstitutioner, men vill upprättbälla ; dem just derigenom, att ban gör dem mera verksamma för befordrande af det allmänna bästa, än de hittills varit. Att ban, i afseende I på Underhuset, ull en början åsyltar en utvidg-Åning af valrätten, visar sig temmeligen tydligt hlaf den strof, der han ytirar sin önskan, att se t fördelarne af institutionerne öppna och tillhlgängliga för alla, som äga förmåga att inslse dvras värde och kraft att försvara dem. al Det Öfverhus, kring hvilket Lorden vill förena al Engelska folkets sympathier, kan omöjligen vara det till pluraliteten Torysinnade, som nu I uilintetgör alla bemödanden för samhällsförbättringar, utan ett sådant Ofverhus, som veroÅIkar i harmoni med kronan och Underhuset. ri Det är icke mera någon hemlighet, att Drottining Victoria försakrat Lord Melbourne om kronans vinskränkta medverkan till alla de åtI gärder, som han kunde anse oundgängliga för eibefordrande af reformernas framgång; och i fall I denna förklaring och Underhusets bhfvande samI mansättning ej skulle imponera tillräckligt på de elnuvarande pärerne, för att bringa dem till sans al ning, så kommer utan tvifvel en pärskreatien elatt förändra majoriteten 1 Örverhuset. När fel h! ket icke mera i Öfverhuset ser ett hinder emot el reformerna, så torde i ett land, der så mycet ket aristokratiskt ligger i sederna som i England, denna institution under sin närvarande forn sj ännu kunna länge bibehålla sig, såsom en ino kammar-system, hvilket 0 or I tegrerande del af det tv: le) anses nödvändigt. l Lord Durhams förklaring att vilja upprättI hålla landets institutioner, har gifvit anledning c. till det egna fenomenet, alt Times och ett par andra af Torybladen i London, att börja med, förklarat sig högeligen belåtna med Lordens oo or I mn 0 ss dack redan dagen ef