Aftonbladet – 25 juli 1837, sida 1

saker majoritet al MUN 0 EP 0 oooK I otvifvelaktigt företaga striden, och jag skall lemna eder allt det understöd, jag i konstitutionell väg kan lemna. På hvilkendera sidan majoriteten befinner sig, bör den representeras helt, och ieke partiellt; i fall den är liberal, af tvenne liberala; i fall den är Tory, af tvenne Tories; ty jag förklarar mig bestämdt emot all: kompromiss, hvilken skulle göra represeutationen illusorisk. -— AA —Tr Närvarande stund är icke en sådan, då tröghet och likgiltighet kunna fördragas. På det liberala partiets inom alla klasser kraft och beslutsamhet beror nkets öde. Ett i hög grad ärofullt tillfälle erbjuder sig nu, att gifva ännu mera styrka åt reformernas och förbättringarnes stora sak, den vi så länge emfattat. En ny regering har börjat. Vår monarkinna har med ett öppet hjertas och en ädel känsas hela förtroende öfverlemnat sig utan förbehåll åt en liberal styrelse. Låtom oss genom våra ansträngningar rättfärdiga detta steg, och gifva ministrarne ännu flera medel att på ett verksamt sätt tjena Hennes Maj:t Låtom oss kring hennes thron förena alla goda, visa och patriotiska män i riket. Låt vår lösen blifva: Drottningen och friheten! Drottningen och konstitutionen! — Drottningen och reformen! Låtom oss utan förbehal med vår monarkinnas namn identifiera alla de grundsatser, som äro oss mest kära, och djupast inpreglade i engelska folkets hjertan. Uppfostrad af en bland de bästa och visaste af sitt kön, af sin höga moder, vet vår Drottning att ingen thron är så säker som den, hvilken hvilar på undersåtarnes tillgifvenhet, att ingen krona sitter så lätt eller med så mycket behag på en kunglig hjessa, som den, der folI kets trihet och monarkiens rättigheter äro harmoniskt med hvarandra förenade. Då ni, på valmännens begäran vid deras sammankomst, gjort mig den äran att spörja mig om mina tankar, så vill jag öppet framlägga dem för eder. Mina tänkesätt äro desamma, som Ide alltid varit; de äro hvarken förändrade eller. i omstamda. Jag önskar att förena en så stor del af engelska folket, som möjligt, omkring landets Inärvarande institutioner — thronen, öfverhuset,:; i underhuset och statskyrkan. Jag önskar icke. alt skapa nya institutioner, utan att gifra kraft. och varaktighet åt de gamla — Häri ligger skillnaden emellan mig och mina motståndare. Som-. liga skulle vilja inskränka fördelarne af dessa; i institutroner till en så ringa klass som möjligt; jag i deremot vill göra dem tillgängliga för alla, som ; hafva förmåga att inse deras värde och kraft att törsvara dem. Andra åter skulle vilja tillintetgöra I dem, för att bilda nya på fantastiska och opröfI vade grundsatser. Jag vill — jag upprepar det — bibehålla dem, men gifva dem förhöjd verksamhet, och öka antalet af deras försvarare. Jag har ofta inför allmänheten uppgifvit de aåtgärder, som i min tanka lättast skulle tillvägabringa denna förökade verksamhet; men jag har alltid vid dessa tillfällen, såsom jag äfven Inu gör, tillkännagifvit mitt beslut, att aldrig peremtoriskt eller med maktspråk truga dem på regeringen eller parlamentet. Om dessa åtgärI der äro (såsom jag på samvete tror) nyttiga och I helsosamma — ty de äro grundade på det mest , oinskränkta förtroende till folkets loyautt och I goda sinnesstämning — så skola händelsernas lopp och den dagliga erfarenheten undanrödja , ide invändningar och fördomar, som ännu kunna .tläga rum, och trygga dessa åtgärders vidtagande, så snart de föreslås af folkets mogna och öfverlagda röst. I Se här i få ord min politiska trosbekännelIse; och ingen kan vänta min medverkan eller understöd på andra grunder. Det har varit :, :en ledande grundsats i hela mitt politiska lif att söka bringa alla klasser — i synnerhet medelklassen och de lägre klasserne — till åtnjutande laf den verkliga, icke den förfalskade, konstitu Itionens fördelar. Jag har alltid önskat att giff-lyva de sednare ett intresse i upprätthållandet af de glandra klassernas rättigheter, hvilka icke mera fskulle strida mot deras bästa, då de upphörde t, — n att vara exklusiva; att låta medelklassen och ujde lägre klasserne känna, att då kronan vore 2, 1i besittning af sina prerogativer och de högre solklasserne af sina värdigheter, så hade de förre äf ven rättigheter, som VOro af högsta värde fö -1 dem; och slutligen att alla dessa preogativei ch loch rättigheter, särskilt och kollektift, hvilad C-i på en gemensam grund af nytta och gagn fö le I det allmänna. et Jag har den åran vara etc rLondon den 8 Juli 1837. 11 Durham.