Aftonbladet – 24 juli 1837, sida 2

nd LÄRS vv ov Allehandas värlighew och opartiskhet,, för att ett ögonblick tveka om det ogrundade i dessa insinuationer, angående Dagligt Allehandas motiver; men det är emellertid visserligen omöjligt att Dagl. Allehanda, måhända mindre väl underrättadt, begått ett ofrivilhgt misstag eller på en alltför vansklig grund uppfört en byggnad, som med densamma måste till större eller mindre del förfalla. Och det synes oss till och med vara allt skäl för handen att tro, det förhållandet verkligen måtte vara sådant, då man just i detta ögonblick mindre ån någonsin bör ega grundad anledning, att om IlIr Hartmansdorff förmoda någonting småaktigt och despotiskt, sedan han helt nyligen under sitt vistande i Hernösand på ett så talande sätt ådagalagt sin storartade och liberala karakter. Hvad beträffar Hr Hartmansdorfts af oss hittills endast lösligt vidrörda förfarande under nämnde vistelse i Hernösand samt för öfrigt under hela sin eriksgata genom de norra orter na, hafva vi med afsigt uppskjutit att derom utförligare yttra oss, tills affären hunnit utveckla sig, och vi kunnat från orten inhemta de underrättelser, som för frågans sanskyldiga belysande synts oss nödvändiga. I sanning, det har dessutom, för att få något sammanhang af allt det sorl, som liktidigt ifran alla håll bhfvit uppväckt, angaende Hr Hartmansdorffs skolmästareprof, i en upphöjd bemärkelse taget, rätt väl behöfts att låta detsamma sätta sg litet. Ty ett värre väsen har väl icke vant spordt, alltsedan öppnandet af Ulysses vädersäck. Herr August von Hartmansdo:ff har stått der, olyckligare än någonsin en man varit, med stormar hvinande kring öronen från alla oiika väderstreck. Svenska Minerva och sjelfva Freja hafva i detta mål räckt Dagligt Allehanda syster!iga händer. Tantene animis coelestibus ix Man har verkligen vant ytterligt obeskedlig. Hvad den ena förglömt eller icke afvetat, har en annan i alldeles exempellos enighet och samstämmighet hastat att supplera. Här har man hört skrikas om det olämpliga, som skulle ligga deri, att Herr Ha:tmansdorff, i egenskap af fungerande Riks-öfverskolmäöstare , skolat förelagt piltaine sådana till vanlig geografi mindre hörande frågor, som t ex. om herresätena och platserna vid Götha kanal; der har man hört ett fasligt kolorum, angående temligen heta ordvexhngar, som skulle passerat mellan biskop Franzen och Hr Hartmansdorif, samt om ett lönster, som den ädle herrn skolat tve:t emot biskopens önskan befallt öppras; än har man beskärmat sig öfver en påstådd olagbghet i hela denva Hr Hartmansdorlls procedyr att i egen person, biträdd af sin sekreterare, Hofpredikanten Nordenson, förrätta examen, och öfver det otillbörliga och helt och hållet sjelfmyndiga i ett dylikt Riksskolmästare-embete; än öfver pedanteriet i vissa sura miner, hvarmed man skolat vilja bemärka, att en och annan habit af mindie fracklik snidt blifvit ansedd; än öfver något tredje, Gud vet hvad. Att det mesta af all denna olåt finge vid sakens närmare skärskådande och pröfvande skrifvas på förtalets, misstydvingens, otförståndets eller ensidighetens räkning, var ifrån början för hvarje opartisk lätt att förstå, då det gällde en personlighet med sedan lingliga tider så dokumenterade höga qvalifikationer, som Hr Ha:tmansdorffs. Och Biskop Franzens tll Dagligt Allehanda insända förklaring öfver tilldragelserna i MHernösand lemnar på riktigheten af denna förutsättning en ganska tillfredsställande bekräftelse. Hvad som beträffande hela affären utgör det hufvudsakligaste, nemligen frågan om tillbörligheten eller otillbörligheten deri att Hr Hartmansdorff sjelf täcktes på sina skuldror taga det tungsamma examinatorskallet i stället för vederbörande lektorer och kolleger, är i besagde biskopens förklaring på det lyckligaste absolveradt. Såsom så ofta här i verlden händer. är det endast och allenast ett ord, som vallat hela missförståndet och oredan. Biskopen, som förklarar sig ha funnit det betänkligt att, då första dagen lirr Hartmansdorff och Nordenson helt oväntadt började förhöra uti skolan, deremot göra anmärkningar midt under pågående examen, hade deremot , när dagen derefter examen skulle ske på gymnasium, ansett för sin ovilkorliga pligt att hemställa huruvida de ordinarie gymnasielärarnes suspension för tillfället, i likhet med stolkollegernas dagen ; förut, stode rätt tillsammans med en viss paragraf i den af Kongl. Maj:t i nåder gillade och l antagna skollag, enligt hvilken det ullhör hvar