Aftonbladet – 22 juli 1837, sida 2

fallde styrmannen gå för-ut. Men styrmanne: svarade: jag har intet ondt gjort, och min plat är midskepps, ni har rum nog att gå hvart n vill. Ni vill således dö, yttrade kaptenen Om ni tror er kunna stå till svars för det, s skjut, genmiälte Ågren. Kaptenen bad honon då komma närmare och Agren ställde sig mid för honom. Kaptenen lade då an; första gån. gen klickade pistolen, men andra gången brant skottet. Kulan träflade Agren i venstra sidar af bröstet; han dog genast. Kaptenen omladda de sedan pistolen, och tillfrågade Osterman on ifven han ville dö; denne svarade nej, likason manskapet, till hvilket kaptenen ställde samms; fråga. — Handlingarne äro öfverlemnade til Kommerse-kollegii advokatfiskal. Andra nationers sjömän äro just icke kändt r alt vara några helgon, säger aktor i tryckrihetsåtalet mot detta blad. Lyckligtvis kar nan om svenska sjömän med något fog yttra motsatsen, och den händelse, hvilken ofvan intagne berättelse omtalar, bör just icke föranled: någon örskan att på helgonen å svenska handelsflottan inympa grundsatserna från institute på Långholmen. Tvertom synes man af ifrasavarande lyckligtvis sällsporda fall böra leda: ill insigt om den bildning, som erfordras ho. persotter, bestämde att, sammanträngde inom näsra få qvadratalnar och afskilde från hela der öfriga verlden, uppfylla pligter, hvilkas utöfnin; alltid visat sig bero me:a af en republikansk sjelfverksamhet än af den militära despotien.