Med djupaste UUUPlUeCDETe 1 i I I NYA KÅRBÖLE-VÄGEN OCII HERR J. AF EKENSTAM. (Slut från gårdagsbladet.) d) Anmärkaren klandrar mig vidare derföre, att jag ej specificerat den arealvidd, knappa 3 12 qvadratI mil, å hvilken de 10i nybyggen tillkommit; och endast uppgilvit, att dessa nybyggare hafva nedsatt sigi!. trakten at en vägsträcka, af ungefär 2 mils längd. 7 Dertill får jag svara, att en sådan uppgift var allde-! les öfverflödig, då arealen och allmänningarnes grän4 sor voro tillgänglige att se och bedömma på en bi; lagd karta, helst hvar och en, som har begrepp om qvsdratmil, nogsamt vet, att en yta lätt stiger till 3 1f2 qvadratmil när en väg midt igenom densamma håller 2 mils längd. Uppgiften af 3 1f2 qvadratmil, serskildt eller ensamt framställd, skulle dessutom för en hastig uppfattning hafva såvida kunnat leda; till förvillelse, att den afklipt nybyggenas relation till nya vägen, hvilken dock obestridligen dem alla fram;1 kallat, och i hvars nära grannskap de flesta tillkom-; mit. Att den nya vägen jemväl förmått att framkalla några nybyggen på väglösa afstånd, som den bätt-; re lottade landtmannen anser långa, måtte vara ett I ytterligare bevis på vägens nytta. De från nya vär gen allägsne åboer begagna den på det sätt, att de vid deusemma hålla vagnshus, såsom man vid en sjö-! sucnd håller båthus. Sidovägar tillkomma naturligtvis fromdeles i den mohn förmågan medgifver. ) e) Anmärkaren säger vidare: Att det hade ej bordt undfalla mig att största delen af den mark, jag vid : vägbesigtningen passerade, på Ofvanåkers allmänning, ! utgöres af magra sandhedar, icke ens tjenliga till be-; te, ännu mindre för odling. l Anmärkaren har i detta påstående så mycket mera rätt, som örhållandet ej kan undfalla någon annan: resande på vägen, än mindre mig, som så många gårger gålt mig trött på dessa hedar, och som sjelf placerat vägen i sitt närvarande läge, just derföre, ) att den på hedarna blifvit jemnare och mindre kostsem att anlägga. Det är sålunda vägen som uppsökt hedarne, hvarföre en blott resande, som, lika med anmärkaren, endast passerar, skall nödvändigt gifva. de ofruktbara hedarne en större voteringsrätt 1 sitt; omdöme öfver orten, än de verkligen förtjena. —; Den opartiske, som närmare intresserar sig för lokalen och folket, skall lätt få ett sannare begrepp om orten, så snart han får veta det faktum, att, utom de amla bostäderne, har på Ofvanåkers allmänning, (knappa 3 4f2 qvadratmil), ytterligare tillkommit 101 nybyggen, under den tid vägbrytningen pågått; — Att, under dessa sednare 5 åren, ingen enda af dessa nybyggare, begagnat den tillgängliga goda arbetsförtjensten vid vägbrytningen i deras, grannskap, utan hefva endast arbetat på sina odlingar; samt de under tiden, mera än 10 år, hafva måst uthärda en rättegång på lif och död med sina antagonister af flera slag, som vilja tillegna sig frukten af deras arbete. Uti dessa olika intressen ligger grunden till det ftörtal öfver både nybyggarne och öfver orten, hvilket mengjort sig så mycken möda att sätta i omlopp, och som min oftanämnde berättelse tillbakavisar, sanningen likmätigt. f) Anmärkaren har vidare anklagat mig derföre, att då jag uppgifvit det märkvärdiga faktum att på dessa allmänningar finnas ställen, der ofrusen gröda bergas, när äringen allmänt bortfryser i det nedra, mera bebodda landet, jag icke då tillika uppgifvit, att sådant hörde till undantagen. Efter min tanka om meningars byggnad, och om Svenskt språkbruk, så innehålles i mitt förestående yttrande just det, som anmärkaren anser att der saknas; och vid närmare betraktende har jag verkligen sagt för litet i det afseende, som Anmärkaren tillvitat mig att hafva sagt för mycket; sanna förhållandet är: att det ej allenast finnas ställen å allmänningarne, der knappast i mannsminne någon gröda blifvit skadad af frost, utan är ortens karakter i detta afseende jemväl öfverhufvud sådan, att då Woxna socken, nedanför belägen, sällen får ofrusen gröda, så får bygden på allmänningarne sin gröda sällan frusen; och när frosten stundom angriper äringen i Ofvanåkers sockenbygd, denna representant af Helsinglands frodiga vegetation, så sker det jemförelsevis ännu mera sällan på allmänningarne. — Orsaken härtill kan ej ensamt vara den förstärkning, som åkerjorden der vunnit af en långvarig boskapsskötsel, ty då skulle sådana ställer förhålla sig alla lika, hvilket ingalunda är händelsen, utan, efter flerårigt betraktande, har jag kommit på den tankan, att det är just dessa torra platser, vit hvilka anmärkaren så mycket uppehållit sig, dess: mellanliggande, ofruktbara hedar, som verka denn; egenhet: under sommaren emottaga de en hög tem: eratur, hvilken mosanden sedermera ymnigt lemna ifrån sig vid kyligare luft, och skogen der, som en ligt sin oledande egenskap, länge behåller sommar värmen qvar, hinner ej afsätta densamma förr ä rödan är bergad. — En annan skog deremot, inne hållande djupa myror eller kärr, om ä odlingsbara