Aftonbladet – 19 juli 1837, sida 2

äller frågan, såsom egde Skepparen, att jemvåal emot i hv orrektionistens vilja, uttaga honom från korrektions sjå rättningen; såsom hade konungamakten, med öfverI no kridarde af de för densamma, genom grundlagen betig tämde gränsor, utan Rikets Ständers hörande, kränkt jmni: vensk-mannarätt; såsom hade denna höga makt ställt sa rågavarande personer utom lag, och helt och hållet så fverlemnat dem åt inoch utländska skeppares god-! de ycke, o s. v. — Frågan är alltså, har yegeringenm 3 detta sätt handlat ;? eller har hon velat bereda en 10 tväg för korrektionister att, genom träffade aftallaf red ineller utländska skeppare, återvinna friheten är ch på främmande orter söka sin fortkomst, sedan ! gå len stämpel af misstanka, som ett vistande på korfö ektionsinrättningarna i mångens tanke medför och j ti vilker. åtskilliga tidningar sökt på allt sätt bearbeta h: örsvårat för dylika personer utvägarne att inom faäju lerneslandet finna sin lofliga bergning. Och har re-g seringen icke gjort annat, så följer deraf att utgifvad en af det Sjette Aftonbladet framkommit med ; d ösnaktiga uppgifter. IL Att sådant skett med uppsåt, tror jag mig kunna sq luta, ej mindre af det stympade och förvrängda Å sätt, hvarpå den Kongl. författningen anföres än h ch af de reflexioner, hvilka deraf dragas, ehuru n atgilvaren af tidningen sannolikt ansett det vara sli;. padt nog, att framställa dessa i form af frågor, för v tt kunna bakom denna form, skyla sina illvillige afS sigter. — Utgitvaren börjar med att finna betänki lighet vid den Nådiga författningen, likasom tilln kom det honom att approbera eller kassera Kongl. f Maj:ts i laga ordning tillkomne bud och befallningar. 8 Ett försök så stridande emot all ordning och samr drägt inom ett välbestäldt samhälle, att det icke kan s ursäktas genom det i tryckfrihetslagen lemnade tillstånd, att uttrycka och meddela sina tankar i alla ämnen, i hvad skritfart som helst, och ehvad föremålet skulle vara detta rike enskildt, eller främmande I länder, ty samma författning bjuder också, att alla skrifter som störa statens invertes lugn och kränka X öfverhetens helgd, skola följas af straff. l Detta oaktadt låter tidnings-utgitvaren förstå att ifrågavaraade författning leder derhän, att korrektio-11 nister kunna mot sin vilja uttagas af skeppare och att de icke äga något skydd emot faran att blifva prejade: att Konungamakten tillvällat sig en rätt, att. utan Ständernas hörande förfoga öfver personrätten: att regeringen Öfverlemnat personer, som stå under, . men icke utom svensk lag åt inoch utländska skeppares godtycke, hvilket icke skall i hufvudsaken vara något annat, än att gerom list och våld, vind för våg deportera svenskar, utan att draga försorg för någon egentlig depot, att svenska koopvardie-flottan kommer att i. be nannas med förbrytare, hvarigenom dess förtroen1 de utom landet minskas och sjömannayrket förlorar sitt anseende inom landet; ait den båttre klas-! sens barn ej mera kunna egnas åt sjömans-yrket, när I dessa få Correktionister till kamrater: att Rege-i ringen utsatt sig för besvär af främmande Makter, I I derigenom att den i deras land handlöst inkastar brotts-j lingar: att Skepparen är bemyndigad med godtycke; och correktionisten ställd på nåder: att en större rättighet är lemnad åt correktionister, än åt ärliga, fria och oberyktade Sjömän: och att föreskrifter saknas, I hvilka ställa denna slags deportations-Författning il samband med öfriga stadgar i Criminal-Lagen. i I 4 I Så många och så eftertänkliga beskyllningar lägga : Utgilvarens syften i allt för öppen dag, för att missförstås, äfven af dem som eljest icke kunna inse, att tendensen af denra Tidning är att, än genom öpna anfall, än åter genom ett sarkastiskt hån, väcka miss nöje, så emot Regeringen, som emot de atgärder, hvilka af den vidtagas, Och ehuru okunighet samt begäret ått då och då kunna framkrysta ett af detta slags infall, som för den obildade utgöra kännetecken af snille och smak, möjligtvis hafva mycken del i dessa eftertänkliga försök, bör sådant likväl ej komma den så kallade ansvarige utgifvaren till godo, hvilken påtagit sig att bära redaktionens synder. — fEtt försök att väcka missnöje bland undersåtare är lalltid straffbart, men ännu str-flbarare att motverka en af Regeringen uttärdad Författning, ernad, såsom den nu i frågavarande, att förena enskiltas väl med? allmän säkerhet. Och ehuru det visst icke kan tillkomma mig att uppträda till försvar för de motiver, som föranledt Regeringen till den i Afton-Bladet så r oförsynt klandrade författningen, tror jag mig likväl I böra; ur de handlingar, hvarigenom Regeringens upp) märksamhet blifvit dragen på detta ämne, upplysa att, enligit de vid styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarne iriket, vid berättelsen för år 1835 fogade förslager, utgjorde antalet af försvarslöse manspersoner, som under namn af korrektionister och allmänna arbetskarlar höllos, vid 1834 års slut, i fängsligt förvar .11,346, och uppsteg under loppet af år: 1835 till ,11,397, hvartörutan ett icke obetydligt antal korrekII tionister ännu länsfängelserna atbida deras afforsling ,I till nämnde inrättningar: att bland förutnämnde per-I soner, funnos 6 till antalet, som öfver 30 år hållits 3 i fängelse för bristande försvar — 11 som förvarats tlöfver 25 år, — 26 öfver 20 år, — 41 öfver 15 år, -I— 143 öfver 10 år och 385 öfver 5 år: att bland korrektionisterne och allmänna arbetskarlarne voro -1249 personer, sora tillförne icke varit för brott straffade, och 144 förut dömde endast för snatteri och smärre förseelser: att bland förenämnde allmänna ar. betskarlar och korrektionister funnos 34 utlänningar -l och emellan 50 a 60 f. d. sjömän: och att svårigheten att för dessa personer finna tjenlig sysselsättI ning var så stor, serdeles i Malmö, att ej mindre än s78,465 dagsverken hade der, under årets lopp, gått förlorade, i brist på arbete. Att sedan vid tvenne el serskildta riksdagar fråga hos Rikets Ständer upp-I stått om dylika personers deportation, äfven emot ri deras vilja, nu bereda dem tillfälle, att genom sjö-I fart å utrikes orter, eller qvarblifvande derstädes, al sjelfve sörja för sin framtid, måste ovillkorligen leda ol till minskning både af det årligen tillväxande antalet t) af korrektionister och deraf harflytande dryga kostni nader för staten, utom det att mången olycklig kun—I de på en främmande ort vinna sin utkomst och åter vv