frukta. Konungens beslut att på intet vis med gifva någon förändring med ofverhuset — ha. de det också endast varit fråga om en efterhanc försiggående medelst tätare kreerande af pärer ,i— var allmänt kändt och ett af de vilkor, un-Ider hvilka han hade samtyckt till den närvairande sammansättningen af kabinettet. Då dett: hinder numera är borta och Olverhuset är öf. vertygadt icke blott om majestätets innerliga sympati med dess rådgifvare, utan ock om dess: sednares beslut att begagna sig af alla konunga I maktens prerogativer för genomdrifvandet af sin: planer mot Öfverhuset, skall också dess oppoIsition förlora i energi, och redan nästa debat föfver Irländska municipalreformbillen, i händelse en sådan ännu kommer att äga rum efter thronombytet, skall ådagaligga husets då mera försonlga sinnesstämning. Det är således ingen tvifvel om att icke genom Tory-lordernes eftergifvenhet i Öfverhuset eller, om detta icke är tillfyllestgörande, genom en förstärkning på Whigarnes sida i detsamma, äfven här harmonien inom den offentliga makten skall blifva terställd och derigenom det andra hindret undanrödjadt, genom hvilket ministerens beslut förut motverkades i den ofversta af de konstituerande församlingarne. Lika säkert kan man emotse en betydlig tillokning i den ministeriella majoriteten inom Underhuset, då nu alla de opinioner, som genom Tories förhoppningar blifvit gjorda vankelmodiga, skola samla sig un ler den nya maktens fana och försäkra dess framgång. Har åter Drottningens regering, genom sjelfva konungahusets och hofvets orgamsation, genom återställandet af samdrägt mellan de båda husen sinsemellan och med ministeren, vunnit den for dess vigtiga förehafvanden erforderliga styrka och mera afgjordt än hittills blifvit herre öfver sina beslut och sitt system, så skall också detta hastigt och ända till uppnående af det föres atta målet utveckla sig i afseende på de inre reformerna. Irlands tillfredsstallande i alla dess väsendtliga fordringar, kyrkans och universiteternas reform, och en-hel följd af dylika i armeens, flottans, domarembetenas och tullverkets förvaltning, likaledes i lagstiftningen, i synnerhet hvad angår kornlagarna, se der de outeblifliga resultaterna af detta hädanefter fria och tryggade regeringssystem i hänseende till de inre angelägenheterna. Hvad färg styrelsen skall antaga, hvart den will s gå, är ganska lätt sagdt. Dess färg skall blifva mera afgjordt reformistisk än tillförene, måhända i Durhams schattering, i många nyancer till och med i OConnells; och hur stor förskräckelse också skulle uppstå i det goda ala I Å läger, vore det alldeles icke att undra på om den .stora agitatorn uppträdde i Drottningens hemliga råd eller såsom Kongl. ombud för Irland. Också vore, allvarsamt taladt, dervid ingenting att befara. Ty huru partierna än må ställa sig, England med Skottland och Irland förblifver alltid en utaf känslan af en inbördes oumbärlighet genomträngd och innerligt aristokratisk nation. samhällets lägre klasser sträfva med alle sina önskningar och sina ansträngningar uppåt de högre, de vilja icke rycka dessa ned till sig, utan lyfia sig sjelfva upp till dem. Hvart skulle vi stiga — yttrade i afseende på de sociala gradationerna en spinnare i Canterbury redan för 25 år sedan — om vi icke hade höjder, och hur skulle vi kunna komma högre upp, för att se litet vidare omkring oss, om vi icke stego? I dessa enkla ord ligger hela engelska folkets genius uttalad, och de bildade klasserna i Irland äro ej heller annorlunda sinnade. De sociala åtskilnaderne, de högres prerogativer, privilegierna, om man så vill, och allt hvad som konstituerar Englands aristokratiska anda, skall qvarstå orubbadt och fast, hvilka och hurudana de väntade reformerne än må blifva, ty denna anda är nationen sjelf, dess historia, och densammas aftryck, dess författning; ja, detaristokratiska elementet, genom reformen renadt från slaggen, skall bättre än förr lägga för en dag och sätta i omlopp sin renare och ädlare metall. Derföre ar också en omhvälfning, sådan som t. ex. den i Frankrike försiggångna, en samhällets anatomisering, omöjlig i England. I Frankrike var den det, emedan de lägre ståndens sinnesstämning före revolutionen blifvit förbittrad till hat och afundsjuka mot dehögre, och vir riktad på att neddraga dessa högre ull de lägres krets, med ett ord,på nivellering så att man sökte friheten i jemnlikheten. Detta är den innersta åtskilnaden emellan de båda mäktiga nationerna, och derför skall gången af reformens öden och utveckling i England icke rubbas. om också den gamla ullsäcken med sitt ur