Aftonbladet – 18 juli 1837, sida 1

oj meranae meningen (ty den raaikaia ar Dlolt en högre grad af den reformerande) mnästan stå i Jika styrka emot hvarandra, så vinner Konungen, oaktadt det inflytande, under hvilket äfven ;hans handlingar stå, likväl en stor, nästan afgörande vigt. Han befinner sig vemligen i den ställning, att han kan hålla jemnvigten emellan ide båda hufvudpartierne, och bringa öfvervigten ,ipå den sidan, i hvars vågskal han lägger ;Isin srona, eller, i fall den andra väagskälen ; ännu skulle hafva för mycken tyngd, dock hinI dra dess öfvervigt. Men detta är den punkt, kring hvilken för närvarande politiken, Englands nutid, måbända äfven dess framtid, samt till en del Europas politik och ställni g vändersig. Låtom oss först taga i betraktande landets inre ställning, och hvad som förestår detsamma vid ombytet af krona och manlig dynasti. Tories makt, fastän ursprungligen emot huset Hannoen emedan den legitima principen för huset Stuart var förkroppsligad i Tories, hade dock I ställt sig till den nya dynastiens disposition , så snart osannolikheten, och snart äfven, efter pre) tendentens nederlag i Skottland, omöjligheten af en restauration tydhgen visat sig. Ty dei bej står den politiska storheten hos de engelska parj tierna, att de se politiken i konsten att icke vilja i. det omöjliga, och att foga sig efter nödvändigI beten. Förtrogne med hofvet ifran Stuartarnes I tider, och äfven vanda att genom efe,vifvenhet i formella saker länka detsamma 1 de mera väsendtliga efter sin vilja, blefvo Toiies nofparti, innan ännu Stuartska ätten utslocknat genom dess siste ättlings inträde i det andliga ståndet. Den pya dynastien Jann i Tories grundsatser i afseende på konungamakt och lydnad, mera trygghet än i deras motståndare Wbhigs, hvilka hade större sympatier för folket och revolutionen, och voro Englands verklige aristokrater, ättlingar af dessa Normanniska byoner, hvikka, sedan Johans utan lagd tid, icke ypphört att gå till rätta och dagtinga med konungarne. .Uncer, ett regenthus, som genom Whigska grundsatser kommit på thronen, var således Tories herra-; välde, grundadt på öfverensstämmelsen emellan; deras och regenternes åsigter och böjelser, mna-: turligt och enligt med sakernas läge; deremot, syntes det såsom en anomali, så ofta kronan, genom den andra meningens tillvext eller allmänna händelsernes omvexlingar, tann sig nödsaI H kad att dela regeringen med Whigs. Denna kronans innerliga förbindelse med Tories, och dis-; harmoni med Whigs, kronans ofveriygelse att: dess säkerhet lås i öfverensstämmelsen med Tories, äfvensom Tories öfvertygelse att i sympatien hos konungarne för dem låg Tories styrka I och kopp då Whigs suto vid styret, hafva fort! farit ända till närvarande stund. Torypartiet ! är det oaktadt, i följd af en försåndig poliuk,! beredt att göra hvarje koncession åt det allman! na tänkesättet och det tilltagande reformbegöret, !! som partiet finner omöjligt att vägra, och det: har redan kommit så långt, att hufvudskillnaderna emellan de gamla partierne dölja sig bak-: om de nya gestalterna af reform, och nu, mer och mindre starkt och beslutsamt, uppträda emot det tredje partiet (det radikala), för att hinI dra detsamma taga öfverhanden. Fastän saker1 j naa lltså kommit i den ställning, att Tories, då! det är fråga om att motarbeta Whigs, tagits skepnad af reformvänner, och Whigs i förhål1 lande till radikalerne blifvit Tories, så kan man e dock icke undgå att se, att bakom all dennaln moderation och alla dessa koncessioner är par-jå uernes kärna oförändrad, och att således hosis Tories partiets gamla mening qvarstår i oförf svagad styrka; att de icke frångått en enda af i sina grundsatser, och äro beredda att hvarje ö-1n gonblick göra dem gällande, så snart de se en f mojlighet dertili. Men just detta har, vid denis inträffade dynastivexlingen, satt deras läge på NV spetsen, och blottstållt deras tillvaro såsom poli-iå tiskt parti, och ett sådant, som skulle kunnajs föra styrelsen. Huru detta tillgått, skola vi nuir undersöka. Det har icke undgått någon uppmärksam be-ls traktare, att om hufvudreformerna och de medid dem förenade stora åtgärd rna inom den inre d och yture politiken, under de sednare åren för-Id blifvit stationära, itro:s af den reformistiska meal ningens afgjorda öfvervigt inom landet och nöfö den i Irland, så får orsaken dertill sökas i kro-jst nans förtroliga öfverensstämmelse med Toriesiu och desses inflytande på henne. Äfvenledesip känner man, att om reformerna icke destomin-Id dre i åtskilliga fall gingo raskare framåt, än detfm syntes möjligt, till följe af harmonien emellan i dessa båda makter, den Toryistiska och kung-jsö