I särskilta samlingarna och af boningsrum för in tendenterne deröfver. Till löner åt dem oc betjeningen vid detta Riks-museum och ti I samlingarnas förökande, hafva Rikets Ständer an slagit en årlig summa af 2,500 Rdr b:ko (8) men derutöfver måste akademien, för att i än I damålsenlig verksamhet underhålla och utvidg I denna offentliga anstalt, af sma enskilda mede I göra betydligen högre tillskott, hvilka under åre periga skicklighet att afrita naturalster. 18335 uppgingo till 4,345 Rdr 44 sk. 3 rst och under 1836 tll 3,762 Rdr 5 sk. 4 rst I banko. Uti dessa tillskott äro inbegripna fö I hvardera året, de 300 Rdr b:ko, hvarmed nå gre ibland akademiens Hrr ledamöter förbundi sig att årligea under en tid af 5 år, bered , Riks-museum biträdet af Hr von Wrights yp 2 I Herr J. medgifver vidare, att akademien ä i uteslutsnde besittning af almanachornas tryck. ning, hvilket privilegium uu mera blifvit henne betydligaste inkomst. (9) Det bör likväl anmär jkas att det astronomiska observatorium uppbygt 1 ej med statens medel utan med akademien , enskilta, samt att, emedan intet anslag finne 1 Riksstaten for dess underhåll, har Kongl. Maj. I på den för helt andra (10) behof i Riksstater I sparsamt beräknade och alltsedan 1809 ej för. höjda extra utgiftstiteln, i nåder anordnat de tillfälliga årliga arfvede af 500 Rdr b:ko, hvarmed en jemväl utomlands berömd, yngre astronom, Magister H. Selander kunnat till behöfligt biträde åt den med svag syn besvärade observatorn, anställas vid denna inrättning, samt hittils bibehållas åt densamma och ät fåderneslandet. Utöfver de 5,000 R:dr, som än hälften af husets inköpssumma? eller ai sjelfva natur-alsterna, hennes egendom? 6) Mot en iträdesafgift af 12 sk. banco. De är en god inrättning, att man får se statens samlingar mot kontant betalning och slipper att blifva afvisad af godtycket, och man står i förbindelse hos dem som infört detta bruk. Men äfven akademien bör ej beklaga sig deröfver. Många som kringresa, för alt visa de märkvärdigheter, dem de sjelfva bekostat, nöja sig dock med en ringa inträdesafgift, ehuru de icke, såsom akademien, af allmänna medel erhålla bidrag till köpesumman och årligt understöd, utan tvertom måste betala till Kongl. theatern och Kongl. kapellets pensionskassor, någon gång så mycket eller mer, än hela deras dagsinkomst, ehuru de och deras enkor aldrig få en skilhng af dessa kassor, som de bidraga att samla, och ehuru de artister, för hvilkas nytta de ackumuleras, aldrig för dem sjungit en enda ton eller spelat en enda takt, utan kontant betalning. 7) Samlingarne upptaga den mindre hälften af huset; staten gaf den större hälften till husets inköp; af hvem fordrar man då hyran? 8) Ständerna löna således detta Riks-musei embetsmän, sedan de inköpt huset, hvari det förvaras, och ändå klagar man öfver deras njugghet ! 9) Denna almanackornas tryckning inbringar akademien, om vi icke bedraga oss, en årlig inkomst af omkring 11,000 B:dr. Af hvem uppbär hon denna inkomst? af sitt privilegium exclusivum. Af hvem har hon erhållit detta? Af Ständerna, som, just för dess skuld, vid tryckfrihetslagens stiftande läto deri inflyta klausalen om privilegier, som kunna meddelas på skrifters utgifvande. Då arbeten, af hvilka blott ett par tusen exemplar kunna föryttras, säljas för mindre än 2 sk. b:co arket, undfår akademien, som föryttrar ett par hundra tusen almanackor, 4 sk.:r:gds för arket, en beskattning, som träffar alla rikets innevånare, äfven den fattigaste. Tag bort detta privilegium, och almanackan skall hållas allmänheten till handa för hälften, kanske fjerdedelen af dess nuvarande pris. Vi missuona visserligen icke akademien denna inkomst, och vilja ej öfverdrifva tyngden af den ifrågavarande beskattningen, men vi vilja, att rätt skall ske hvar och en, och att den, som åtnjuter ett så betydligt monopolium, ej bör framställas som af statsmakterna helt och hållet vanlottad. 10) För hvilka andra? är ej meningen dermed, att ersatta bristen i något anslag, att fylla något angeläget behof? Och om vetenskaperna äro mest af alla vanlottade i anslagsväg, om regeringen tydligt känner och ömmar för deras behof, hvarföre använder hon icke de medel, hon uteslutande disponersr, och ofta disponerar utan redovisning, till det aldranöd