Aftonbladet – 13 juli 1837, sida 3

XINDUSTRIOCH HANDELS-UNDERRÄTTELSER.? Vi låna denna Statstidningens rubrik för beskrifningen af en kuriös, icke just tvist, men icke heller förlikning, som uppstått mellan Kongl. svea Lifgarde och dess marketentare om företrädet till förmånen att at besagde regemente utminutera bränvin, eller rättare sagdt om förmånen till vinsten, ty utminuteringsbesväret synas båda hka hugade att afstå. Saken är i korthet, och enligt fri öfversättning ai de oss meddelade handlingar, den, att marketentaren vid nyssnämnde regemente, C. F. Löfqvist, en vacker dag vänder sig till IL, M. Konungen med en skrift, hvari han andrager, att han 1532 blef marketentare vid Kongl. Maj:ts Svea Lifgarde, och atog sig mathållning för 50 musikanter, mot 9 sk. 4 rst. Bko per dag, och för sjuka mot I sk. 4 rst. s. m., och med beting af fria husrum, 6 lisp. ljus och tvenne piglöner, och i sednare aren 15 famnar ved; men att han öfver den spirituösa omsättningen, som likväl utgör den vitala kraften i alla marketentiska företag, icke bekom högre myndighet, än att han ägde utmäta en kanna bränvin till goda 32 jungfrur eller jungfrumätt, mot 2 och ednast mot 4 sk. mätarelön pr k:a. Löfqvist uppgifver vidare, att han för sitt idkeliga kokande och mätande höll på stat 4 pigor och 2 drängar, och förbrände 60 famnar ved, och drar af allt detta den slutsats, att han, i stället för att vinna, rentaf förlorat på sitt marketenteri, samt att det i synnerhet gått honom möotigt ikonsten att uppmäta en kanna till 32 jungfrur, ehvad stereometrerne annorlunda må inbilla sig. Denna sednare otur finner han så mycket svårare, som regementet sjelf Bskall hafva inköpt sitt bränvin till högst 40, lägst 24 sk., och sedan utminuterat till 1 R:dr, 1: 16 och för