Aftonbladet – 13 juli 1837, sida 3

la det öfriga Sverge utbjöd på Norrköpings första ullmarknad. Köparnes antal vid ifrågavarande ullförsäljning härstädes hade i år uppgått ända till fyra (?), hvilka — erkännande den moderation i priset, till hvilken producenterne, i betraktande af den stora verldsmarknedens företeelser, måste beqväma sig — afslutade en hastig handel; så att, med undantag af två possessionaters tillförsel, hela det hitförda ullförrådet köptes. Det enda fabrikanterne denna gång hade att mot ullens qvalitet anmärka, var dess — ovanliga finhet. Men denna, i förening med dess utmärkt rena ochi allt omsorgsfulla behandling, utgör just ett glädjande bevis, att den öfverenskomna och årligen till en viss dag utsatta ullförsäljningen , alltjemt skrider sitt åsyftade mål närmare, oaktadt kollegiers och konjunkturers hinder. Bedröfligt vore det likväl, om svenska fabrikanterne i likhet med de nederländske, hädanefter förnämligast affekterade den ordinarie ullen. Lätteligen skulle skånska producenterne kunna inrätta sina schäferier efter köparens önskan, och låta produktionen nedfalla från dess med möda uppnådda ståndpunkt, derest ej en bättre öfvertygelse om värdet af ett jemnt framskridande, äfven i denna näringsgren, afhölle dem derifrån. Skulle det imedlertid bekräfta sig att svenska fabrikanterne alltjemnt rata den superfina ullen, och skulle öfrige retarderande omständigheter fortfara, så är Malmö just len ort, der ett sällskap för ullexport till Hamburg eller England beqvämligast kan af skånska possessionaterna bildas; och önskan, att letta måtte ske, har redan från flera Såll låtit ig höras, ehuru fosterlandskänslan ej gerna såse det nödtvungna realiserandet af denna ytterta tillflykt. ) Läsaren torde benäget öfverse med denna lånv omskrifning, ty man måste ju pligtskyligast bemöda sig att undvika det fatala or,, JA JF