Aftonbladet – 13 juli 1837, sida 1

det möjligt för honom, att, genom utnämnandet af nya pärer, bringa majoriteten i Öfverhuset på ministrarnes Sida, och ministeren hade genom Lord Russells yttranden i Underhuset, hvarje ging fråga varit väckt om reform af Öfverhuset, ullräckligen visat, att den alldrig skulle gå in på någon sådan reform. OÖOlverhuset hade således trygghet för sitt status quo från Konungens sida, från ministerens, och från Underhusets, så länge ministeren der disponerade majoriteten. — Det var alltså endast hvad En gelsmännen kalla the pressure from wmwithout (påtryckningen utifrån,) som skulle kunnat tvinga Öfverbuset att gå in på de reformförslag, rministrarne framlade. Men något sådant yttre tvång existerade icke under dessa senare åren. Julirevolutionen hade elektriserat folket och massörna äfven i England, och reformbillen blef frukten deraf. Folket wodde sig nu hafva fått ett medel i händerna, genom hvilket det skulle kunna komma till hvarje annan nödvändig och helsosam reform, och gäsningen lade sig. En ofantlig utveckling i handeln och industrien gåfvo sysselsättning och arbetsförtjenst åt massorna, och dessa äro föga benägne att sätta sig i rörelse för politiska principer, så länge icke brist eller nöd leda dem till den slutsats, att någonting är i olag i samhället eller styrelsen. Det är då först som deras energi kan väckas och ledas för politiska ändamål. Frukten af denna sakernas ställning ligger för öppen dag. Med ett reformeradt parlament, har dock Engelska folket, under 5 års tid, måst se de vigtigaste och mest ingripande reformförslag dels stympade och vanställda i Ofverhuset, dels het och hållet afslavna. Lyndburst, Wellington och Peel hafva i sjelfva verket varit de, som efter eget behag bestämt måttet af reform för Britanniens folk. I Scenen har nyligen förändrats. Konung WilI helm är död, och på thronen har uppstigit en ung furstinna, om hvilken den föreställningen är allmän i England, att hon kommer att ledas af helt andra politiska sympathier, än hennes företrädare. Kronans och hofvets ipflytande, så tager man för gifvet, kommer att hädanefter j användas till understöd för folkets sak, i stället att det hbittills kommit aristokratien till I godo. I hvad mån :dessa föreställningar realiseras, kan naturligtvis endast framtiden utvisa, men att de redan nedstämt Torypartiets mod, och komma att vid de förestående nya I parlamentsvalen gifva nytt lif och kraft åt reformvännerne eller det såkallade liberala partiet, lider intet tvilvel. Den hätska och oanständiga ton, Times redan börjat antaga emot den unga I Drottningen, och Wellingtons förklaring i Ofi verhuset, att han i nästa session skulle vara I beredd att understödja ministrarnes förslag i afseende på Irland, såvida de blott voro någorlunda bilhga, visa tillräckligt att Tories genom I Wilhelm IV:s död känna sig försatta 1 en helt lannan position, än den de hittills innehaft. De Iskola visserligen, det oaktadt, göra ofantliga ansträngningar vid de blifvande valen, för att åtminstone få en lika styrka som hutulls i Underhuset, hvarigenom det måhanda blefve möjligt för Tories i Öfverhuset, att fortsätta sin operations-plan mot folket, på samma sätt som de sista 5 åren, och derigenom upprätthålla a istokratien. Men det är klart, att Tories förändrade ställning till regenten och hoivet, och den allt mer och mer försvinnande utsigten för dem, att komma till högsta makten, skall från dem afvända mången, som sträfvar efter politisk verksamhet och betydelse, och icke lävgre kan hoppas finna dem under ett partis fana, som allt mer och mer går sin upplösning till mötes. Allt som bidrager att försvaga Tories, skall naturligtvis svälla deras motståndares leder. Efter all sannolikhet komma således de politska partierna, att 1 det nya Underhuset befinna sig i andra numerika förhållanden, än i det nuvarande. Detta sednare valdes under det Peel var premierminister, och oaktadt hela vigten af styrelsens inflytande naturligtvis kastades i Toryvågskålen, slogo dock valen ej bättre ut, än att mejoriteten vardt liberal, och Peel blef nödsakad att efter några få veckor rymma fältet. Cedan denna tid måste Öfverhusets ,handlingssätt ansenligt hafva utbildat öfvertygelsen, att en reform af denna lagstiftningens gren ar snart sagdt första vilkoret för en bättre sakernas ställning i England. Dess närvarande sammansättning verkar såsom en hämmande kraft på hela reformmachineriet, hvilket :derigenom tvingas alt stå stilla. Äfven åtskilliga andra af de så kallade . a ET j