Aftonbladet – 12 juli 1837, sida 2

ielt och hället det uppguina ändamalet. kEgare ill 20 a 30 tackor förmå ej köpa stamschälleiets baggar, och den mindre allmogen kan ice ens tänka ditåt. Af den enskildte är det ;emotsägligen rigtigt, att uppdnfva sin vara till vögsta möjliga pris; mer staten måste handla innorlunda: Hon måste i allt blott afse dem allnänna nyttan; och det har ej varit utan förunIran vi åsett den statslyx, som äfven vid farwuktionerne på Näs ådagalagts genom schifferiyfverstyrelsens närvaro vid dem, och synbara velåtenhet, då försäljningsprisen visat sig i sti-, sande. — Schäfferistyrelsens vård om landtmannaintressets befrämjande vid ullmarknaderne, erkännes säkerligen af schäfleriägare i anseende till den obestridligt goda afsigten, utan att derföre böra stänga vägen för anmärkningarne, vid granskningen af de offentliga ätgärdernes inflytande på det hela. — KommerseKollegii President, såsom i betydlig mån disponent af nyckeln till manufakturdiskontens nådedörr, såsom en personlighet, hvars inverkan på frågan om handelsoch näringsfrihet, alltid måste vara den mest, kraftiga och såsom den, hvilken aldrig mera utryckligt bestämt sig för tvånget eller friheten, in att ju det förras anhängare alltid egde å tr mm AM AA nvpfge mm mv KH FA A GA dade anledningar att hoppas, skulle naturligtvis sasom ullkulturens styresman ofva ett stort inflytande på ullmarknaden i Norrköping, till förmån för det intresse, som gynnades; och detta var vid marknaderne alltid ullproducentens. — Så långe det förädlade ullpartiet vid marknaden var obetydligt, eller sål länge fabrikanten utan stora uppollringar, med ett slags undseende för Presidentens önskningar, kunde visa sig såsom ex ädelmodig och patriotisk mecenat, för de, efter höga priser suckande ullproducenterne, så länge gick allt efter Onskan; men i den mån ulitillgången ökades, och! kanhända äfven något genom manufakturdiskontens förfyttning uti andra händer, förändrades förhållanderne plötsligt. Det började blifva fa) brikanterne för dyrt, att betala den Svenska ullen högre, än den i jemförelse med utländsk ull, möjligen var värd. Fråga om fällning uti ullprisen uppstod redan starkt vid 1834 ars ull! marknad, men de uppehöllos då genom den; mindre lyckliga tilldragelsen, att en af ullkon torets tjenstemän uppträdde såsom ullhandlare och steyrare af prisen, ehuru till föga fromma: för dem, som antogo denne man till köpare. — Året 1533 hade tidens allmakt omsider bringat ställningen emellan köpare och säljare till den enda naturliga, neml. till den, i hvilken allt gällde allt hvad det kunde gälla. De konst-! gjorda medlen till ullprisets upprätthållande blefvo kraftlösa. Ullprisen gjorde ett betydligt fall, och många ibland ullproducenterne ädagalade, att schäleristyrelsens kanske nagot för vidt ututsträckta prolektion, åtminstone alstrat stora pretentioner, och en ofördragsamhet, hvarom de efter ullmarknaden i allmänna bladen vexiade skrifter emot fabrikanternes så kallade gnideri nogsamt vittnade. — Inköpet af en elektoralbagge till ett högt pris, hade ganska hastigt för det minst utmärkta schäferiet stegrat auspråken a namn, heder och värdighet af elektoral-ull, äfven för de medelmåttigaste partier, och många, för att icke säga de fleste, klagade öfverljudt ofver det fallna priset, utan att i varans egenskap alltid äga anledning till det emot fabrikörerne yttrade missnöje. Med ett ord: man torde utan: sanningens förnärmande kunna yttra, att blott några få ägare till vissa utmärktare partier, i sjelfva verket egde nagot fog till klagan; mängden hade det säkerligen icke. — Aret 1536 lemnade åter högre forsäljningspriser, och med: dem återvände sämja och belåtenhet köpare och säljare emellan; men detta ock i sällskap med anspråk på ett betalnings-anstånd, som i de (lesta fall för landtmannen är vida betänkligare än I nägra skillingars minskning i försäljuingspriset. — Landtmannen ligger redan, då han skördar fullt ut, i ett års förlag för skörden, och då denna tid vid försäljningen förlänges med ytterligare ett ur, äro de flesta i sanning att bel klaga vn Schål tyrelsens ifriga bearödanden, att hålla cj mindre fåren vid stamschäferierna, än ullen på mar å naderna vid högsta möjliga pris, har utan all motsägelse utgatt från de bästa afsigter, utan att derföre i var tanka hafva varit ändamålsenliga och riktiga. — All rörelse, som vid sin början alltför mycket beräknas å höga priser, lägger del är det i första rummet den rar kapitar och dernäst fabrikanten, som agerar kapitaj at I ) I länder med utvecklade näringar och han 1 3 ee PP 1 as MK