Aftonbladet – 12 juli 1837, sida 2

we och genast deraf aflidit. Detta är således, um vi ej missminna oss, tredje gången inom letta år, som en dylik händelse tilldragit sig. I Om Ullkulturen i Sverge. (Slut från gårdagsbladet). Vi hafva yttrat, att de Itintills vidagne åtgärderne utgått från alltför inskränka åsigter, och vi hafva dervid tänkt på tyrelsemaktens syftning alt endast afse den törre jordegendomens införande på ullkultuens bana, ehuru 1 Sverige endast de mindre och minsta jordegendomarne äro de, som sam-: nanlagde lemna utslag af öfvervigt i någon viss näringsgren. Det är derföre till innehafvarne af iessa, regeringens biträde bör adressera sig, ifven af det skäl, att den mindre, och särdeles len minsta jordegendomens innehafvare, i anseende till sin bildningsgrad mera än den större jordegaren, är i behof af den administrativa vägledningen. — Vi hafva yttrat, att stamschäferierne i vår tanka blifvit bildade utan någon större plan för deras verksamhet, och vi bafva grundat värt omdöme härutinnan på det förhållande, att stamschäferiernes innehafvare icke blifvit älagde några vidsträktare förbindelser till det allmänna, ån att för statens räkning urligen bortauktionera så munga djur, som svara emot 6 pet. af det primiulft emottagnaantalet. Detta utgör för Näs Schäferis omkring 13 eller 14 djur, hvarmed staten skall godtgöras räntan a cirka 13,363 R:dr B:ko som 218 stycken, för Näs inköpte far, ungefärligen hafva kostat kronan. Det har äfven fallit oss i ögonen, huru stamschälerierne, efter att utan någon afgäld hafva emottagit så dyrbara hjordar, för att af dem odeldt skörda afkastningen, langt ifrån att vara förbundne att tll låga priser efter någon gifven föreskrift tillhandahalla allmänheten ädla får, ega den ännu obestridda rättigheten att hålla fåren uti så högt pris som möjligt, och hvad ännu mera ar, full frihet att sälja eller icke sälja flere än kronans räntefår. Det visar sig härvid patagligt, att de hittils vidtagne åtgärderne för ullkulturens befrämjande, endast åsyftat fårskötselns införande hos den förmögnare landtmannaklassen, ty blott denna är i tillfälle att någon gång för en bagge betala 76 till 150 R:dr B:ko; hvilket höga pris schäleristyrelsen, uti sina underdåniga berättelser synes åse såsom stamschäferiernes lyckligaste resultat, utan att draga nagon i handling synbar slutsats af det ganska ringa antal djur, som på detta sätt, ifrån stamschäferierne blifvit inom riket spridde. — Efter hvad vi kunnat inhämta, har stamschäferiet vid Näs också icke intill nästlidet års slut afyttrat mera än 152 baggar, och 284 tackor, hvarifrån man lätt kan bedömma värdet af det inflytande, detta efter Ir Hoflmansk utsago mindre Moegelin under sin nioåriga tillvaro öfvat på Sverges ullkultur. Ifrån Mellingeholm hafva de kända verkvingarne varit ännu vida mindre. — War mening år, att anläggningen af större stamschäferier varit felaktig uti sjelfva tanken, så vida man med statens inrättningar i denna väg afsett annat, än vissa individers gynnande. ) — Större stamschäferier blifva alltid mer och mindre aflägsna ifrån reqvirenterne, äfventyret af sjukdomsfall och raceförsämring större, och sadane priser, som vid. Näs, förfela ) Utan att bestrida den i hela vart administrationssätt nedlagda benägenheten att vända alla statens uppoffringar till vinst för vissa gynnade mdivider, fästa vi likväl uppmärksamheten på den förmån de stora depoterne medföra derigenom, att de inskränka den styrande uppsigten till ett mindre fält, som lättare öfverses. Ati en större skala peuplera de mindre schäferierre med en förädlad, men ömtåligare race, hade fordrat en stor och väl utarbetad plan, ett kraftfullt och ihärdigt utförande. Af ingendera delen har närvarande administration oss veterligen lemnat prof, och derföre torde den inskränktare utvägen hafva varit den minst äfventyrliga. Den understödjes dessutem af egennyttan, af lusten att tala och blifva omtalad; larmet väcker uppmärksamhet, och slutligen vaknar den enskilda omtankan, Red.