Aftonbladet – 11 juli 1837, sida 2

Staten hade redan, under den så kallade friIhetstiden, uppoffrat en half million i silfver, på försöket att framdrilva ullkulturen, medelst utI delning af premier, hvarmed många lära blifvit hugnade, till och med för får, som aldrig funnits. — Prohibitifsystemet förmådde likväl icke frambringa kläden till några betydligare värden, och ullproduktionen saknade af detta skäl all framfart. — Spanska får hade imedlertid blifvit införda, och schefferier anlagde af en Ahlströmer, Adelsvärd, Baner, Schultzenheim, Plomgren m. fl., och det är ej utan märkvärdighet, att Sverige haft ett sådant försprång i omtanka för ullkulturens utveckling framför Sachsen och Preussen, att dessa länder alltför väl kunnat, eller rättare sagdt bordt kunna fråm Sverige hemta sina stamhjordar, i stället för det att Sverige nu måst hemta sina stamhjordar från Sachsen och Preussen. Men felet var, att man vid ull kulturen så mycket hade fabriksintresset tll syfte, att man förbisåg ullkulturens stora vigt och nödiga oberoende af ett oklokt och egennyttigt fabrikssystem. Fårskötseln, såsom helt och hållet underordnad fabriksrörelsen, miste rätta sig efter denna, som var inskränkt till en kommissrörelse, vid hvilken ullens egenskaper föga kommo i beräkning; och allt bemödande för ullförädlingen strandade mot de inhemska fabrikanternas likgiltighet för finare och bättre ullsorter, hvilkas användande man ej förstod och ej behöfde lära sig förstå, skyddad, som man var, af det införselförbud emot främmande kläden, som, under en så lång tid af år, gjort den inhemska förbrukaren skattskyldig under fabrikanten. Ett godt fårslag var likväl till riket infördt, och grunden eller möjligheten för bearbetandet ef denna näringsgren lagd, och detta förskott, om än ringa för konstfliten, nar ändock burit någow frukt. Fårförädlingen afstadnade lik väl snart, dåliga fabriker åtnöjde sig med grof, svettig, smutsig ech olikartad ull: och armeen kunde vid påträngande behof icke ens beklädas med inhemskt kläde, ehuru införselförbuden alltjemnt bordt ägga fabrikanternes vinstbegär. Ullens qvantitet okades lika litet som dess qvalitet förbättrades. Kontinentalsystemet ech Sveriges derunder inträffade sparrning ifrån de Europeiska marknadsplatserne åstadkom ett ögonblickligt lif i ullhandeln; och bristen på en gång å både lurendrejadt utländskt kläde och å utländsk ull, uppväckte en täflan Hrr fabrikörer emellan, att öfverbjuda hvarandra, som vederqvickte ullproducenten, och återförde, åtminstone här och der, tankan å ett alfvarligare bedrifvande af denna näringsgren. Det Europeiska kontinentalkriget, till förmån för rysk öfvervigt, inom det Europeiska statsskicket, gjorde ett hastigt slut på den tillfälligt förmånliga konjunkturen för dalig ull. Kläde och ull återkommo med kriget, och priset åinhemsk ull föll genast till sin förra obetydlighet; de flesta landtmän öfvergåfvo fårskötseln, och ullkulturen var nära att alldeles uteslutas från Svenska landtmanna-industrien. Konungen i Preussen, under kriget betänkt på frden, hemförde får af Spansk race från Franska och Nederländska schäferier. H. K. H. Kronprinsen, vår nuvarande Konung, intog äfven en liten hjord ädla får,3som förlades på Fly:nge Kungsgård, hvarifrån får till alla delar af riket, på skeende reqvisitioner spriddes. Men kunskapen att förädla får meddelades ej af djuren, och fabrikanterne gjorde ännu så grofva kläden, att behofvet af den finare ullen ej kunde märkas. Den så kallade merinos-ullen betraktades nästan blott som ett kuriosum, och om icke nyfikenheten, lusten att försöka något nytt, och måhända någon gång afsigten att visa sitt underdåniga nit, skaffat en liten afsättning åt merinos-hjordens afkastningar, skulle man snart blifvit nödgad att med denna hjord vidtaga samma utväg, som med regementet Royal Sucdois: utvägen att skicka den ut samma väg den kommit in. Man kan derföre utan sanningens förnärmanle påstå, att det varit landtmannen, som genom ina patriotiska bemödanden tvungit fabrikanten 105 oss, att värdera och fästa uppmärksamhet vid finare inhemsk ull. Vi hänvisa i detta häna. AA