Aftonbladet – 8 juli 1837, sida 2

A-— Land rr FA och sammanbinda dem till ett, om man så får kalla det, faktiskt resultat. Men de äro icke lika stora mästare uti konsten att, med inbillningskraftens tillbjelp, föreställa sig de följder, som af detta resultat vidare äro att förvänta, eller att förklara sig orsakerna till sådane fakta, som icke passa in med dem, på hvilka de byggt sin beräkning. När de komma till denna sednare del, föreställa de sig gerna, att samma stora orsak, som frambragt det stora resultatet af så många samlade vigtiga fakta, äfven måste haf va frambragt de afvikande fakta, som icke väl låta förena sig med de förra. Sålunda har den eng. författaren från defakta, dem eivilisatienen frambragt, slutat att den äfven frambrayt de nu i England existerande olägenheterne i handel och i skriftställeri. Vi hafva redan i noterme anmärkt åtskillige af författarens misstag, men vi resumera i detta tillägg dess irringar, i afseende på näringarne och bokhandeln, hvilka båda författaren ansett lidande, om ock blott temporärt, genom civilisationen. Skulle man just vilja göra sig mödan att upptäcka det ställe som fört författarn in på des sa irringar, så är det i sanning lätt funnet. Författarn har nemligen antagit att England är civiliseradt, och sett att det äger en stark befolkning, och sedan förblandat verkan a civilisation en med verkan af en sammanträngd befolkning. -— Civilisationen inför väl en likhet i bildningen, som förbjuder den enskilde att visa sig stor påalla andras bekostnad; men deraf följer icke, att man ej i ett civiliseradt land kan underrätta sig om dem, med hvilka man har att göra, lika väl som i ett ociviliseradt. — Tvertom följer af denna likhet, att ingen må på andras bekostnad njuta af andra legenskaper, vare sig viljans eller förståndets, jön dem han verkligen besitter. Det är också blott folkträngseln, som hindrar någon att så underrätta sig, och författarns egen jemförelse mellan förhållandet i en liten stad, och förhållandet i en stor, visar detta allrabäst; ty bvad hindrar folket i en småstad att äfven vara civiliseradt. Föröfrigt medför civilisationens — följeslagare, publiciteten, ett korrektiv obesin obildaheej befolkade länokunmot folktängseln, genom lättheten att, hindradt af denna meddela hvarandra erfarenhet. Charlataneriet tillhör de de folken, och utgör hos dem en ganska derlig födkrok, och charlatanen behöfver då ropa efter sina kunder. I tätt der öfvergår det till marktschrejeri, ty nigheten träffas bland hopen, och i trängseln måste man skrika för att höras. Atl man får kunder, beror icke ensamt af skriket, det beror äfven af kunden; det är kundens okunvighet eller böjelse för det underbara och efventyrliga , som leder honom till marktschreMan finner t. ex. här i Sverge, e blott i landsorten, utan kanske ännu mer i hufvudstaden eu mängd personer, som hellre söka qvacksalfvaren och bråannvinsadvokaten, än den erfarne läkaren och juristen. — Det ieke blott skillnaden i priset som tåckar kunder åt de förra, det är långt mer den gamla, från råhetstiden fortplantade tron, att den onda anden är mägtigare än den gode, att de som hafva djefvulen i kroppen förmå mer de som bruka naturliga, del, eller i allmänhet, att ondt fördrifvas. Det tillhör bort sista qvarlefvan af denna tro skaffa kunder åt det ärliga, det När detta skett, allmänheten söker en annan borgen för sitt förtroende, än de stoskrikande löftena, så kommer godt rykte att gälla allt hvad de kunna mycket folkunder en större jemlikhet melan talangerna, äro svårare att utmärka. Att narktschrejeriet i England har många kunder ider intet tvifvel, men att personligt — förtroinde der äfven finnes, lärer väl ingen kunna estrida. England är tvertom sjelf det störta bevis på hvad ett godt namn är värdt, ch det är civilisationens frukt, att det som nyeket är värdt, icke utan arbete och verklig örtjenst förvärfvas. — För öfrigt bör anmärkas, tt i England, ännu mindre iftningen — hållit jemna steg med civilisatioen. En grym lagstiftning och en alldeles okstaflig lagskipning äro mycket gynnande ör bedrägerier, isynnerhet i ett samhälle, der 2 stor klass af folket är mera sedlig och erföre mera godtrogen, under det en annan el förvildas af lagarnes grymhet, och åter en anjern. är än bara naturliga meskall med ondt alt taga och förnaturliga. civilisationen när ra och namn sälla, och så rängseln, och och mer, som de i än i Sverge, lag