borde och ville skrifva en bok, och det så som en bok bör skrifvas, han vräker således nv in i en tidskrift sina första omogna tankar, eler hvad han misstager för tankar. Och publiken är i samma belägenhet med en trög och Eknojd menniska, hvilken ej kan förmå sig at allvarligt tänka på sina egna angelägenheter: icke den, som talar klokast, utan den, som talar flitigast, vinner inflytande på honom. Häraf se vi, att literaturen blifver mer och mer ephemer; böcker af någon grundlighet hafva försvunnit; äfven reviews (månadsskrifter anses numera icke nog lättsmälta; uppmärksam. heten kan icke hålla sig vid något allvarsamt ämne ens till längden af en review-artikel. I de mera låckande grenar af litteraturen, novelIen och magasinet, ehuru ökad deras afsättning är, har dock tillverkning så öfverstigit den, att sällan em novell ens är en vinmstgifvaude spekuIation. Det är nu mera endast under ovanligt lickande förhållanden, som en bokhandlare vill betala en författare något för förlagsrätten. Då svårigheterna af framgång sålunda allt jemnt tilltaga, uppoffras alla andra ändamål mer och mer för dess vinnande; litteraturen blir mer och mer ett blott återsken af dagens känslor och tankar, och har nästan fullkomligt öfvergifvit sin kallelse såsom deras upplysare och renare. Här i London återstå nu mera blott två sätt. hvarpå en person kan hoppas att utöfva ett kraftigt direkt inflytande på sina landsmäns tänkesätt och öden i allmänhet: såsom parlaments-ledamot och ssom utgifvare af en londonsk tidning. I båda dessa egenskaper kan mycket ännu göras af en imrdivid, då den kollektiva korpsens inflytande är ganska stort, men medlemmarnes antal icke kam blifva stort större. Ett af dessa monopoHer skall öppnas för fri täflan, då tidningsstäm plingen upphäfves, hvarigenom tidningspressens vigt i massa, såsom allmänna tänkesättets representant, skall mycket ockas och kvarje enskild författares andel i detta tänkesätts.