Aftonbladet – 4 juli 1837, sida 2

ater, och det behöfs ingen ting annat än den sungliga viljan, för att öfvergifva en eröfring, som blifvit gjord under en föregående regeringa Föröfrigt anhäller jag att få anmärka, att gebitet för denna eröfring, som tillföll 1830 års monarki, icke sträckte sig utöfver det lilla gebitet Algier. Sedermera hafva vi förvärfvat Bona och Oran, och jag kan försakra Kammaren, att vi icke genom traktaten afträdt dessa städer. Rörande det öfriga af traktaten kan jag icke inlåta mig i någen förklaring. Men hvad våra besittningar i Afrika, sådana de befinnas efter traktaten, angår, så äga vi blott ett enda medel att bibehålla dem, och det är: att icke eftersträfva mera än hvad vi äga, att ditföra industri, och skapa civilisation. Då skall Frankrike intressera sig för ett land, som är nyttigt för detsamma. — Man talar om en sammankomst (spänd uppmärksamhet), der en fransysk general skulle hafva komprometterat Frankrikes ira, emedan han ensam, utan eskort, begzifvit sig midt in bland fienden. Denne general hade tagit på sig ansvaret för en traktat med fienden. Han ville se denne fiende, han besökte honom i hans tält, ensam utan eskort, blott med minnet af segren vid Sickak. Han visste att upprätthålla sitt anseende genom militärisk makt och genom mod, genom de trupper, han hade bakom sig, genom det mod han kände inom sig. Detta besök skall icke medföra -någonting menligt för Frankrike; jag är derom innerligen öfvertygad. (Bifall). Hr Jaubert: Jag har ofta blifvit varse, huru man, genom samtal om våra afrikanska besittningar, dragit kammarens uppmärksamhet från kommissionens betänkande rörande dessa ämnen. Men här är ju regeringen i fullkomlig harmoni med vår kommission, i afseende på reduktionen af vår militärstyrka i denna koloni. Ju flere trupper vi der hafva, desto flere äfventyrliga tåg skola våra generaler företaga. Olyckan vid Konstantineh är ett bevis derpå. Jag tror icke, att Frankrike bryr sig om, huruvida vi hafva mycket eller litet land i Afrika. Hvad vi afträdt tillhörde oss icke; vi ägde det blott till namnet. Det var vårt, på samma sätt som Cypern är konungens af Sardinien. Om -fredstraktaten vill jag icke vidare tala. I min tanka gör det konseljpresidenten heder, att han låtit rättvisa vederfaras general Bugeaud. Slutligen förklarade talaren, att allt hvad han kände om traktaten, syntes honom vara dikteradt af klokheten och försigtigheten. Kammaren höll till godo med denna förklaring, och öfvergick till andra ämnen. ESRNOSERKÅTL STEN YSTAD MUSEET NIA AA